Rotatorcuffen består av fyra muskler och deras tillhörande senor, som tillsammans möjliggör rotation av överarmen och håller överarmsbenet (humerus) stadigt på plats i skulderleden. När rotatorcuffen skadas kan det få betydande långsiktiga konsekvenser för skuldrans funktion och hälsa.
Skador på rotatorcuffen kan vara antingen partiella eller totala och uppstår vanligtvis i senorna. Vanliga symtom är smärta, svaghet och nedsatt rörlighet i skuldran, särskilt vid aktiviteter ovanför huvudhöjd.
Om rotatorcuff-skadan endast behandlas med icke-kirurgiska metoder, såsom vila, fysioterapi och antiinflammatoriska läkemedel, är risken större för långvarig svaghet i skuldran. Patienter som väljer denna typ av behandling prioriterar ofta att lindra smärtan framför att helt återställa skuldrans ursprungliga funktion.
Kirurgisk reparation krävs vanligtvis för att återfå full skulderfunktion. Det finns dock vissa potentiella långsiktiga risker med operationen, bland annat vävnadsskador som kan begränsa skuldrans rörelseomfång, nervskador, stelhet samt risk för att den opererade senan brister på nytt.
Flera faktorer påverkar chansen till ett lyckat kirurgiskt resultat. De viktigaste är storleken på skadan, patientens ålder samt kvaliteten på rotatorcuffens vävnad i området kring skadan. Även en genomtänkt rehabilitering och god följsamhet till träningsprogrammet spelar en avgörande roll för återhämtningen.
Ungefär en av tio personer upplever komplikationer efter rotatorcuff-kirurgi. Det är därför viktigt att noga diskutera både fördelar och risker med en ortopedisk specialist innan man fattar beslut om behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online