Tre långa ben möts i armbågen, mitt på armen. Armbågen fungerar som ett gångjärn som gör det möjligt för underarmen att rotera och röra sig fram och tillbaka – ungefär som ett dörrgångjärn rör en dörr. När detta "gångjärn" inte fungerar som det ska uppstår smärta och obehag, vilket ofta tyder på en mindre eller mer allvarlig armbågsskada.
Här går vi igenom tre av de vanligaste armbågsskadorna, deras symtom och hur de behandlas.
Lateral epikondylit är allmänt känd som tennisarmbåge. Den laterala epikondylen utgör den beniga delen på armbågens utsida, där underarmens muskler fäster via stora senor. Dessa senor skadas oftast av upprepade rörelser i underarmen. Typiska aktiviteter som kan bidra till tennisarmbåge är användning av handskruvmejsel, fönstertvätt och backhandslag i tennis.
Skadan inflammerar senorna, vilket ger smärta på armbågens utsida. Utöver inflammation kan tennisarmbåge orsaka svullnad och en känsla av värme, men ömheten finns alltid närvarande. Rörelseomfånget begränsas dock inte, och symtomen brukar ofta bli mest besvärande mot slutet av dagen. För mycket vridning eller aktivitet förvärrar smärtan.
Röntgenbilder av tennisarmbåge ser normala ut, men kan ibland visa kalciumavlagringar på de stora senorna. Tillståndet behandlas vanligtvis med kylning, vila och antiinflammatoriska läkemedel.
Medial epikondylit är allmänt känd som golfarmbåge. Vid denna skada uppstår inflammationen där underarmens senor fäster vid den beniga delen på armbågens insida. Senorna blir vanligtvis överbelastade vid golfsving, men även andra upprepade armbågsrörelser kan belasta och skada dem.
Smärtan vid golfarmbåge visar sig som lokal smärta och ömhet över armbågens insida. Eftersom själva ledytan inte är skadad påverkas inte rörelseomfånget. Precis som vid tennisarmbåge gäller att ju mer belastning och vridning armbågen utsätts för, desto svårare blir smärtan.
Röntgen kan med tiden visa en ansamling av kalcium. Golfarmbåge behandlas oftast med kylning och NSAID-preparat såsom naproxen och ibuprofen. Vid svåra besvär kan kortisoninjektioner övervägas, och rehabiliterande styrke- och stretchövningar rekommenderas ofta för allvarliga eller långvariga fall.
En vrickning i armbågen innebär att ett eller flera ledband (ligament) har töjts eller delvis brustit. Detta inträffar när armbågen översträcks eller utsätts för ett kraftigt tryck, till exempel vid ett fall. Hur mycket det gör ont beror på hur många ledband som skadats – från isolerad svullnad och ömhet till kraftig smärta och ett kraftigt begränsat rörelseomfång vid allvarligare skador.
Behandlingen består av vila, kylning, antiinflammatoriska läkemedel och i vissa fall en mitella för att avlasta armen under läkningsprocessen.
Kontakta vården om du har kraftig smärta, markant svullnad eller en synlig deformitet, om du inte kan böja eller sträcka armen, eller om symtomen inte förbättras efter några veckors egenvård. En läkare kan ställa diagnos genom klinisk undersökning och vid behov komplettera med röntgen eller ultraljud för att utesluta allvarligare skador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online