Att bedöma rörelseomfång innebär att man mäter hur mycket en led kan röra sig vid böjning (flexion) eller sträckning (extension). Syftet är att avgöra hur funktionell rörelsen i leden är. Skador som benbrott eller ryggmärgsskador, sjukdomar som artros, infektioner samt svåra brännskador är exempel på tillstånd som kan begränsa rörelseomfånget.
En läkare, fysioterapeut eller arbetsterapeut brukar göra denna mätning i början av behandlingen och därefter under behandlingens gång för att se om rörligheten förbättras eller försämras. Resultaten hjälper till att avgöra vilken typ av behandling som behövs eller om den befintliga behandlingen behöver justeras.
Använd en goniometer för att mäta rörelseomfånget i den aktuella leden. Verktyget fungerar som en kombination av passare och linjal. Ena armen på goniometern hålls stilla bredvid eller ovanpå leden som ska mätas, medan den rörliga armen följer ledens rörelse och visar hur stort rörelseomfånget är.
Placera goniometern på eller bredvid leden och låt patienten själv utföra rörelsen, till exempel genom att böja armbågen eller knäet. Detta kallas aktivt rörelseomfång, eftersom personen rör leden helt utan hjälp.
Mät det passiva rörelseomfånget genom att låta någon annan än personen med den undersökta leden röra extremiteten. Detta kan vara nödvändigt om personen inte alls kan röra leden själv, till exempel vid ryggmärgsskada, eller om rörelseförmågan är begränsad av smärta, sjukdom eller svullnad. En passiv mätning ger terapeuten eller läkaren en mer realistisk bild av ledens faktiska rörelseomfång och vilken behandlingsväg som bör väljas.
Använd goniometern för att mäta fritt aktivt rörelseomfång, det vill säga det rörelseomfång leden har utan något yttre motstånd.
Mät rörelseomfånget mot motstånd genom att belasta leden extra. Ett exempel är att trycka emot fingret när personen försöker böja eller sträcka det, eller att tillföra ett yttre tryck, till exempel i form av vikter.
Dokumentera alltid resultaten i ditt diagram eller anteckningsblock direkt efter varje mätning. Jämför värdena över tid för att kunna följa utvecklingen och upptäcka både förbättringar och försämringar. Se dessutom till att patienten sitter eller ligger i en stabil position och att goniometern placeras på samma sätt vid varje mätning, så att resultaten blir jämförbara.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online