De flesta har någon gång hört talas om besvär som kan drabba ryggraden. Det vanligaste tillståndet är en framfallande disk i ländryggen som trycker på nerverna och ger upphov till smärta i nedre delen av ryggen, som strålar ut mot skinkan, låret och vaden. Men ländryggen är inte den enda plats där detta problem kan uppstå.
Ett liknande tillstånd kan även utvecklas i cervikalregionen, alltså den övre delen av ryggraden som utgör halskotpelaren. Tillståndet kallas ofta cervikal radikulopati och innebär att en disk mellan de sju halskotorna komprimerar en spinalnerv. Detta kan orsaka smärta i axeln, armen och till och med handen.
Som vid de flesta sjukdomstillstånd börjar läkarna alltid med mer försiktiga behandlingsformer innan kirurgiska ingrepp övervägs. En av de mest effektiva metoderna är immobilisering av nacken.
En halskrage är det vanligaste sättet att immobilisera halskotpelaren. Den begränsar rörelserna, vilket minskar ytterligare irritation av nerven, och gör samtidigt att inflammationen runt disken kan läggas sig. Detta kan bidra väsentligt till att minska smärtan i nacke, axel, arm och hand. Halskragen används normalt i ett till två veckor. Längre användning kan få motsatt effekt, eftersom musklerna försvagas och risken för ny skada därmed ökar.
Halskragen kombineras ofta med andra behandlingsformer, exempelvis receptbelagda läkemedel. Muskelavslappnande medel ges ofta för att minska spänningar i nackens muskler, särskilt när radikulopatin orsakar muskelkramper. Detta kan kompletteras med antiinflammatoriska läkemedel, som kortikosteroider, acetylsalicylsyra eller ibuprofen, för att reducera svullnaden som trycker på nerven.
När du börjar visa tecken på förbättring rekommenderas ofta fysioterapi. Eftersom skadan ofta beror på svaghet kan guidad styrketräning hjälpa till att förbättra muskeltonus i nacken och ge bättre stöd åt halskotpelaren. Behandlingen kan även innefatta anpassningar av din hållning för att minska risken för återfall, samt skonsamma träningsformer som promenader, cykling eller simning för att stärka och göra resten av kroppen mer rörlig.
Om de konservativa behandlingsmetoderna inte ger resultat – vilket är ovanligt – kan en kirurgisk åtgärd bli nödvändig för att korrigera problemet i halskotpelaren. Operationen kan innebära att hela eller delar av en disk, benvävnad eller benutväxt som orsakar kompressionen tas bort. Beroende på typen av operation kan området därefter behöva stabiliseras genom fusion eller stödjas med en implantat fäst vid de kvarvarande kotorna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online