Röntgenundersökning, även kallad radiografi, innebär att man avbildar kroppens skelett med hjälp av röntgenstrålar. Det är en icke-invasiv medicinsk undersökning som läkare använder för att se inuti kroppen och ställa diagnos vid specifika tillstånd. Med röntgen kan man avbilda i princip alla ben i kroppen – handled, hand, fot, arm, ryggrad, ben eller ankel.
Röntgen är ett värdefullt diagnostiskt verktyg eftersom det kan påvisa brutna eller frakturerade ben, ledluxationer, lokalisera främmande föremål nära skelettet, upptäcka bencancer samt identifiera tillstånd som artros eller infektioner.
En röntgenundersökning utförs normalt av en utbildad radiograf, alltså röntgensköterska. Eftersom bilden antingen sparas på röntgenfilm eller digitalt måste tekniken förbereda filmhållaren eller den digitala plattan genom att placera den under röntgenbordet. Därefter positioneras patientens kropp eller kroppsdel på bordet så att bästa möjliga bild kan erhållas.
Blyförkläden läggs över andra exponerade kroppsdelar för att skydda dem från onödig strålning. Om patienten är sängliggande eller medvetslös kan en portabel röntgenapparat användas. En portabel apparat har en flexibel arm och kompakt konstruktion, vilket gör det möjligt för personalen att ta röntgenbilder direkt där patienten befinner sig, till exempel på sjukrummet.
Radiografen lämnar sedan rummet innan apparaten aktiveras, för att begränsa den egna strålexponeringen, och spelar in bilder av det aktuella området. Patienten kan behöva ompositioneras flera gånger för att få olika vyer och vinklar av området. Hela undersökningen tar vanligtvis fem till tio minuter.
Röntgenstrålar är en form av strålning som passerar genom kroppen under kontrollerade former. När röntgenapparaten är positionerad och startad avger den ett kort strålpulv som passerar genom kroppen och avbildar kroppens insida på film eller en digital bildplatta.
Eftersom olika delar av kroppen absorberar röntgenstrålar i varierande grad ser olika vävnader olika ut på bilden. Ben absorberar större delen av strålningen, vilket är anledningen till att de framstår ljusa eller vita. Mjukvävnader som muskler, fett eller organ släpper igenom mer strålning, vilket ger grå nyanser. När undersökningen är klar granskas bilderna av en läkare med specialistkompetens inom radiologi, som hjälper till att fastställa diagnos och därefter behandlingsplan.
Även om röntgen är användbart för många sjukdomar och tillstånd i organ eller skelett ger metoden begränsad information om senor, muskler och leder. Av denna anledning kan andra former av bilddiagnostik vara nödvändiga. Magnetresonanstomografi (MRI) kan exempelvis användas för att identifiera bristningar i vävnad eller leder samt benkontusioner. Datortomografi (CT) används vid komplexa skador; bilderna kan ofta omvandlas till 3D-bilder när en mer komplett vy behövs. Ultraljud är ytterligare en bilddiagnostisk metod som använder ljudvågor för att skapa diagnostiska bilder och visa många olika kroppstillstånd, bland annat under graviditet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online