Kyfos är ett tillstånd som gör att ryggraden böjs utåt i en puckelliknande form. Barn kan födas med kyfos, eller så kan tillståndet bero på något annat hälsoproblem, exempelvis spina bifida. Att känna till symtomen på kyfos hjälper dig att upptäcka tillståndet tidigt, vilket är avgörande för att uppnå bästa möjliga behandlingsresultat.
Det finns flera olika former av kyfos. Hyperkyfos ger en överdriven puckel på den övre delen av barnets rygg. Scheuermanns kyfos är en allvarligare form som beror på missbildningar i kotorna. Barn med Scheuermanns kyfos utvecklar en krökning i ryggraden i takt med att de växer, eftersom baksidan av kotorna utvecklas snabbare än framsidan. Medfödd kyfos är en missbildning som syns hos spädbarn redan vid födseln och orsakas av felformade kotor.
Barn kan utveckla kyfos av olika skäl. Vissa metabola problem kan göra att ett barn har större risk att drabbas. Barn med neuromuskulära tillstånd löper också ökad risk, och sköra ben tros kunna spela en roll i utvecklingen av tillståndet. Barn med spina bifida kan dessutom drabbas av kyfos. I vissa fall finns tillståndet medfött och påverkar barnet redan från födseln.
Varje barn som drabbas av kyfos kan uppvisa olika symtom. Ett av de vanligaste tecknen är ojämna axlar. Vissa barn med kyfos lutar huvudet framåt, förbi resten av kroppen, när de står. Skulderbladen kan också sitta på olika höjd. Stela muskler på baksidan av låren (hamstrings) är vanligt förekommande hos barn med tillståndet. En tydlig puckel på den övre delen av ryggen kan dessutom vara synlig för blotta ögat.
Läkare använder flera olika metoder för att diagnostisera kyfos hos ett barn. Röntgen används ofta för att skapa en bild av ryggraden, vilket gör det möjligt för läkaren att bedöma hur allvarlig krökningen är. Magnetkameraundersökning (MRT) används för att granska de olika strukturer som omger ryggraden. En sådan undersökning kan avslöja avvikelser som kan bidra till ryggradens krökning.
Behandlingen av kyfos hos barn varierar beroende på tillståndets svårighetsgrad. Målet är alltid att hindra ryggraden från att krökas ytterligare, för att förhindra skador på ryggmärgen eller bestående missbildningar. Under barnets tillväxtår används ofta en korsett för att stoppa fortsatt krökning – hur länge den ska bäras avgörs av läkaren. I mer allvarliga fall kan kirurgi behövas. Då opereras en metallstång in i barnets rygg, och ankare fästs i varje kota. Dessa ankare används sedan för att fästa kotorna mot metallstången, vilket rätar upp och stabiliserar ryggraden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online