Osteoporos, även kallad benskörhet, är en sjukdom som gör att skelettet försvagas gradvis och ökar risken för benbrott, särskilt i höfterna. Kvinnor efter klimakteriet tillhör den mest utsatta gruppen och rekommenderas ofta att använda läkemedel för att förebygga sjukdomen. Även om dessa läkemedel kan vara effektiva finns det dock allvarliga biverkningar och långsiktiga hälsorisker som är viktiga att känna till.
Ett av de allvarligaste långtidseffekterna av osteoporosläkemedel är BRONJ, eller bisfosfonatrelaterad osteonekros i käken. Tillståndet orsakar smärta i käken, nedbrytning av tänder och att tandköttet sjunker ihop. Risken är störst vid långvarig behandling med bisfosfonater.
Läkemedel mot osteoporos kan irritera matstrupen, vilket med tiden kan leda till allvarliga tillstånd som sår och i värsta fall matstrupscancer. Det är därför viktigt att följa läkarens anvisningar noggrant när tabletterna tas, exempelvis att dricka rikligt med vatten och inte lägga sig ner direkt efter intag.
Motintuitivt nog kan långvarig användning av osteoporosläkemedel faktiskt öka risken för benbrott. Ju längre behandlingen pågår, desto större blir risken. Detta gäller särskilt atypiska frakturer i lårbenet, som har kopplats till flerårig användning av bisfosfonater.
Osteoklaster är de blodceller som ansvarar för att bryta ned benvävnad. Den vanligaste klassen av osteoporosläkemedel, bisfosfonaterna, påverkar osteoklasternas funktion så att de arbetar mindre effektivt. Detta kan dock orsaka permanenta skador och försämra den friska benfunktionen under resten av livet, eftersom den naturliga omsättningen av benvävnad störs.
Andra läkemedel mot osteoporos, såsom kalcitonin, Forteo och Tamoxifen, kan vara säkrare alternativ till de mer populära preparaten som Fosamax och Boniva. Diskutera alltid med din läkare om vilken behandling som passar dig bäst, och väg fördelarna mot de potentiella långtidsriskerna innan du påbörjar en långvarig medicinering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online