Fasettledssmärta är ett tillstånd som orsakas av en klämd nerv eller brist på ledvätska i fasettlederna – de parvisa små lederna som förbinder kotorna med varandra. Tillståndet, som även kallas fasettledssyndrom, drabbar oftast äldre personer på grund av åldersrelaterade ledförändringar, men kan även förekomma hos yngre individer som har utsatts för trauma mot ryggen.
Fasettledssmärta syftar på smärta som utgår från fasettlederna, de parvisa lederna på baksidan av varje kota. Personer som drabbas av detta syndrom börjar vanligtvis uppleva smärta i ländryggen och nacken. Ländryggssmärtan kan med tiden sprida sig till lår och skinkor, medan nacksmärtan kan stråla ut mot axlarna eller ge upphov till huvudvärk.
Ryggsmärtan i samband med tillståndet kan orsaka stelhet vid vissa rörelser samt svårigheter att stå rakt eller resa sig från en stol. När symtomen är kopplade till nacken kan det även bli svårt att vrida på huvudet.
Fasettledernas uppgift är att förbinda kotorna vertikalt så att ryggraden kan fungera som en sammanhängande enhet och bära upp kroppsvikten. Precis som andra leder, exempelvis höfter och knän, är fasettlederna täckta av brosk och synovialvätska. Vätskan i ledkapslarna möjliggör benrörelser med minimal friktion. En brist på denna vätska begränsar rörligheten och kan i förlängningen leda till artros.
Eftersom fasettlederna är i ständig rörelse utsätts de för betydande mekanisk stress, särskilt när man når femtioårsåldern. Hos äldre orsakas fasettledssmärta ofta av nedbrytning av synovialvätskan, vilket kan leda till artros. Skador och trauma bidrar dessutom till ledernas slitage, vilket kan utlösa fasettledssyndrom. En skada kan minska mängden brosk, vilket leder till inflammation och smärta.
Fasettledssyndrom diagnostiseras genom en fysisk undersökning och en genomgång av patientens sjukdomshistoria. Bilddiagnostik, såsom MR, datortomografi eller röntgen, kan behövas om man misstänker andra ryggproblem, exempelvis diskbråck eller en fraktur.
När alla andra möjliga smärtorsaker har uteslutits kan patienten behöva genomgå en fasettleddsblockad för att bekräfta diagnosen. Vid detta ingrepp injiceras bedövning precis där smärtan sitter. Eftersom blockaden bedövar nerven i fasettleden bör smärtan minska markant om den faktiskt beror på problem i fasettlederna.
Likt behandling av andra skelett- och muskelsjukdomar går vården av fasettledssyndrom ut på att lindra smärtan och främja korrekta muskelrörelser för att korrigera eller bromsa de underliggande ledproblemen. Standardbehandlingen består därför ofta av en kombination av flera metoder: sjukgymnastik, kiropraktisk behandling och/eller medicinering.
Patienter med fasettledssyndrom kan få antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), receptfria eller receptbelagda, för att minska inflammation och muskelspasmningar och därigenom lindra smärtan. Vanligtvis kombineras läkemedlen med kiropraktik och/eller sjukgymnastik.
Syftet med kiropraktisk behandling och sjukgymnastik är att rätta till hållningen, hålla ryggraden i rätt position samt lära in – eller lära om – korrekta muskelrörelser. Alla dessa insatser bidrar till att minska inflammation och smärta. Efter avslutad sjukgymnastik är regelbunden träning viktig för att bibehålla och öka rörlighet och styrka samt förbättra cirkulationen.
Om smärtan kvarstår och patienten inte upplever långsiktig förbättring trots behandling med NSAID i kombination med kiropraktik och/eller sjukgymnastik kan kirurgi bli aktuellt. Det vanligaste ingreppet är rhizotomi, där vissa av de nerver som orsakar fasettledssmärtan avaktiveras. Invasiva ingrepp bör dock endast övervägas när alla icke-invasiva behandlingsalternativ har prövats utan framgång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online