Plantar fasciit är en inflammation i den senliknande vävnad (plantarfasian) som löper längs fotens undersida och förbinder hälen med tårna. Tillståndet är särskilt vanligt bland löpare och orsakar ofta smärta i hälen, ibland även i fotvalvet. Om symtomen inte förbättras efter cirka sex månaders traditionell behandling, exempelvis fysioterapi, kan läkare rekommendera extrakorporeal stötvågsbehandling (ESWT).
ESWT-tekniken härstammar från litotripsi, en metod som använder ljudvågor för att krossa njursten som är för stora för att passera på naturlig väg. Under tidigt 1990-tal utvecklades tekniken i Europa för att även behandla problem med ben, leder, muskler och bindväv – så kallade muskuloskeletala besvär. Plantar fasciit blev det första muskuloskeletala tillståndet där den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA godkände behandling med ESWT.
Vid ESWT mot plantar fasciit används stötvågor för att skapa mikroskopiska skador i plantarfasian, vilket stimulerar kroppens egen läkningsprocess. Exakt hur mekanismen verkar är dock ännu inte helt klarlagd. Behandlingen är icke-invasiv och utförs med en prob som försiktigt förs över det drabbade området.
ESWT kan utföras med antingen högfrekventa eller lågfrekventa stötvågor. Behandling med högfrekventa vågor kräver ofta bara en session, medan lågfrekvent ESWT vanligtvis innebär flera återkommande besök. Antalet behandlingar avgörs av din läkare. Ingripandet kan göras på läkarmottagning och kräver ingen bedövning.
ESWT används främst för patienter vars besvär inte har lindrats trots sex månader eller mer av konventionell terapi, och betraktas som ett alternativ till operation.
Konventionell behandling av plantar fasciit omfattar ofta vila, kylning av det drabbade området, antiinflammatoriska läkemedel samt övningar som stretchar vaderna och akillessenan eller stärker fotens muskulatur. Forskning visar att nattskenor, som håller vaderna utsträckta under sömnen, kan vara en effektiv behandling. Ortopediska inlägg i skorna kan också ge lindring.
Dessa konservativa metoder lyckas hos 80–90 procent av alla med plantar fasciit. För de 10–20 procent där de inte räcker till kan ESWT vara ett alternativ. I fåtaliga fall, när ingen annan behandling hjälper, kan kirurgiskt ingrepp bli aktuellt.
Var uppmärksam på aktiviteter som kan utlösa hälsmärta, exempelvis löpning, hopp eller långvarigt stående. En smärtedagbok där du noterar dina aktiviteter och hur du mår kan hjälpa dig att identifiera vilka belastningar som förvärrar besvären.
Rätt skoval är avgörande, särskilt för löpare och andra som är benägna att drabbas. Skor utan tillräckligt stöd för fotvalvet ökar risken för plantar fasciit betydligt.
Löpare som inte stretchar regelbundet utvecklar ofta spända muskler i benens baksida, vilket kan bidra till tillståndet. Dagliga, mjuka stretchövningar – framför allt av bakre lårmuskulatur och vadmusklerna – rekommenderas därför starkt.
Många patienter upplever att ESWT lindrar sin hälsmärta, men forskarna är fortfarande oense om hur effektiv metoden faktiskt är. ESWT är dessutom dyrare än traditionella behandlingsformer och kan ge biverkningar som smärta, stickningar, svullnad eller blåmärken – även om sådana besvär är ovanliga och oftast lindriga.
Av dessa skäl rekommenderas det att först pröva konservativa behandlingar i minst sex månader innan ESWT övervägs. Metoden passar bäst som ett sätt att undvika operation när andra terapier inte gett önskad effekt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online