Osteomyelit är en infektion i ett ben. Tillståndet uppstår när en bakteriell eller svampinfektion sprids via blodbanan eller från andra vävnader i kroppen ut till skelettet. Infektionen kan också börja direkt i det drabbade benet om det har utsatts för mikrober genom ett trauma. De ben som oftast drabbas är underbensbenen, överarmsbenet, ryggraden och bäckenet.
Osteomyelit kan pågå i några månader eller kortare tid (akut form) eller sträcka sig från flera månader upp till flera år (kronisk form). Tillståndet är allvarligt och kräver kraftfull behandling för att förhindra att infektionen sprider sig vidare i kroppen.
Osteomyelit kan ibland ge få eller inga märkbara symtom alls. Akut osteomyelit kan dock yttra sig som smärta i det drabbade området, plötslig feber samt trötthet eller irritabilitet hos små barn. Över det infekterade området kan huden bli röd, varm och svullen.
Kronisk osteomyelit ger ofta ömhet eller smärta i det drabbade området, feber, långvarig trötthet samt var eller vätska som rinner från ett öppet sår nära infektionen. Även här ses ofta rodnad, värme och svullnad. Kontakta alltid läkare snarast om du misstänker att du har symtom som kan bero på osteomyelit.
Det finns fyra olika typer av osteomyelit. En typ uppstår när en infektion sprids till benet via blodbanan – den drabbar oftare barn än vuxna. Infektionen kan börja som något så passande som en urinvägsinfektion eller en infektion i de övre luftvägarna. En annan typ uppstår efter en skada eller en operation där benet eller omgivande vävnad exponerats för bakterier eller svampar.
Hos personer med nedsatt blodcirkulation kan även mindre infektioner leda till osteomyelit. Kroppen hinner inte läka små sår i områden med sämre cirkulation, vilket gör att såret växer sig större och till slut kan infektera benet. Vertebral osteomyelit är en beninfektion i ryggraden som framför allt drabbar äldre vuxna över 50 års ålder.
Osteomyelit är vanligare hos män än hos kvinnor, och barn löper större risk att drabbas av den akuta formen. Personer med sämre cirkulation, exempelvis diabetiker, samt personer med perifer neuropati hör till riskgrupperna. Även de som nyligen utsatts för ett trauma, som en benskada eller ett djupt stickhålssår, de som genomgått ortopedisk kirurgi samt personer med förhöjd infektionsrisk – exempelvis patienter i dialys eller de som regelbundet använder urinkateter – har ökad risk att insjukna.
Läkaren ställer diagnosen utifrån en fysisk undersökning och kan därefter beställa kompletterande undersökningar, såsom blodprov, röntgen, benbiopsi, datortomografi (CT), magnetresonanstomografi (MRI) och benscintigrafi. Samtliga tester behövs dock inte vid alla typer av osteomyelit.
Läkaren avgör vilken behandling som passar bäst för din typ av osteomyelit. Tillståndet behandlas med antibiotika och i vissa fall kirurgi. Först tas reda på vilken bakterie eller svamp som orsakar infektionen, varefter antibiotika väljs utifrån just den mikroorganismen. Behandlingen kan pågå i så kort tid som fyra veckor, men i vissa fall krävs livslång medicinering.
Kirurgisk behandling syftar till att tömma infekterade områden på var, avlägsna sjuk vävnad och ben, återställa blodflödet till benet samt ta bort främmande föremål, exempelvis kirurgiska skruvar, som kan ha kontaminerats av mikroorganismen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online