Knät består av lårbenet (femur), skenbenet (tibia), meniskerna och knäskålen (patella). Lårbenet vilar på och roterar mot skenbenet, medan knäskålen glider i spåren på lårbenets undersida. Meniskerna fungerar som stötdämpare och absorberar rörelser och stötar för att förebygga skador. Knät innehåller även ledband (ligament) som möjliggör kroppens rörelser och håller leden stabil.
Fyra skador är särskilt vanliga i knät och drabbar ofta idrottare som utsätter knät för olika typer av rörelser och belastningar: skada på det främre korsbandet (ACL), det mediala sidobandet (MCL), det bakre korsbandet (PCL) samt broskskador.
Det främre korsbandet är en av knäts centrala strukturer som skyddar leden mot stötar under rörelse. Bandet tar upp kontakten och fördelar kraften över hela knät, samtidigt som det bidrar till ledens stabilitet.
Skador på det främre korsbandet är vanliga bland idrottare och kan ibland drabba äldre patienter som en del av kroppens naturliga åldrande. Sådana skador åtföljs ofta av meniskskador. Behandlingen kan ske både kirurgiskt och icke-kirurgiskt beroende på skadans omfattning.
Det mediala sidobandet är ett ledband inne i knät som sträcker sig från lårbenet till skenbenet längs knäts insida och håller den inre delen av leden stabil. Tillsammans med andra ligament och senor, däribland hamstringsenorna, hindrar sidobandet knät från att öppna sig när skenbenet rör sig utåt.
Skador på det mediala sidobandet orsakar smärta på knäts insida samt svullnad och blödningar. Vissa patienter beskriver att de hörde ett tydligt "knak" eller "pang" i samband med skadetillfället. MCL-skador kan ofta diagnostiseras utan röntgen eller fysisk undersökning, baserat på knäts utseende samt en beskrivning av skadan och symtomen.
Det bakre korsbandet arbetar tillsammans med det främre korsbandet för att stabilisera knät och hålla skenbenet på plats i förhållande till lårbenet. PCL-skador uppstår när knät böjs onaturligt, vanligtvis inom kontaktsporter. Den onormala böjningen eller vridningen gör att bandet slits av, vilket oftast åtföljs av smärta och svullnad i knät.
Läkare kan misstänka en PCL-skada om knät känns löst vid beröring, men en säker diagnos kräver vanligtvis röntgenundersökning efter att svullnaden lagt sig – vilket oftast sker sju till tio dagar efter skadan. Magnetkameraundersökning (MRI) kan också användas för att fastställa diagnosen.
PCL-skador behandlas vanligtvis med rehabilitering och sjukgymnastik, men de kan förekomma tillsammans med andra knäproblem som kräver kirurgisk behandling.
Begreppet broskskada kan syfta på en skada i vilken broskdel som helst i knät, men avser oftast en skada på menisken. En sådan skada åtföljs ofta av en skada på det främre korsbandet och behandlas i sådana fall vanligtvis kirurgiskt. Beroende på skadans typ och omfattning kan dock sjukgymnastik, vila och minskad aktivitet vara tillräckligt för läkning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online