Sitt-stå (STS) och stå-sitt (StS) övergångar är fundamentala rörelser som kräver koordinerad kraftgenerering, absorption och hållningskontroll.
Sitt-till-Stå (Resning)
Fas 1: Rörelsemängdgenerering (Flexionsmoment)
- Ryggböjning → förskjuter tyngdcentrum framåt över fötterna.
- Höftböjare (iliopsoas, rectus femoris) och abdominalmuskler initierar framåtlutning.
Fas 2: Extension (Lyft-upp)
- Gluteus maximus: Primär höftsträckare, driver bäckenet framåt/uppåt.
- Hamstrings: Bistår höftsträckning (biartikulära – korsar även knä).
- Quadriceps: Knäextension, kontrollerar tibial framåtföflyttning, genererar uppåtriktad kraft.
- Gastrocnemius/soleus: Ankel plantarflexion (avtryckning), stabiliserar ankel.
- Erector spinae: Upprätthåller ryggsträckning, förhindrar kollaps.
- Abdominalmuskler: Ko-kontrahera för ryggstyvhet, balans.
Stå-till-Sitt (Sänkning)
Kontrollerad excentrisk sänkning
- Gluteus maximus & hamstrings: Excentriskt kontrollerar höftböjning/ryggsänkning.
- Quadriceps: Excentriskt kontrollerar knäböjning (förhindrar "plumpning").
- Gastrocnemius/soleus: Excentrisk dorsalflexionskontroll.
- Erector spinae & abdominalmuskler: Upprätthåller neutral rygg, förhindrar överdriven böjning.
Klinisk relevans
- STS-kraft korrelerar med fallrisk, fragilitet och funktionalitet hos äldre.
- Quadricepssvaghet är den enskilt största prediktorn för STS-svårigheter.
- Rehabmål: quad styrka (sitt-stå-reps, stegupp), gluteaktivering, ankelmobilitet.
