Degenerativ disksjukdom, även kallad spondylos i halskotpelaren, orsakas av att broskskivorna mellan kotorna gradvis tunnas ut och försvagas med åldern. Vanliga riskfaktorer är hög ålder, artros samt att en disk buktar eller glider ur sitt läge. Tillståndet ger ofta upphov till både lokal smärta i nacken och utstrålande smärta längs ryggraden. Behandlingen kan bland annat bestå av smärtstillande medel, antiinflammatoriska läkemedel och bedövande preparat.
Kortison kan injiceras mellan halskotorna för att minska inflammation och smärta. Effekten är dock ofta begränsad, och behandlingen kan endast upprepas ett fåtal gånger.
Medicinska krämer och plåster som innehåller kamfer eller mentol kan appliceras direkt på nacken. Dessa värmer och bedövar området lokalt, vilket hjälper till att dämpa inflammationen.
Paracetamol (Tylenol), ibuprofen (Advil, Motrin) eller naproxennatrium (Aleve) kan minska inflammationen i och runt nackens leder samt lindra nacksmärtan. Dessa receptfria preparat är ofta första steget i den läkemedelsbaserade behandlingen.
Lidokain är ett svagt bedövningsläkemedel som kan injiceras i nackområdet för att tillfälligt döva smärtan. Det används ofta när lokal smärtlindring inte räcker till.
Receptbelagda muskelavslappnande medel, exempelvis cyklobenzaprin (Flexeril), kan minska stelhet och spänningar i nackmusculaturen som orsakas av degenerativ disksjukdom.
Enligt Mayo Clinic kan läkare förskriva tricykliska antidepressiva, såsom imipramin (Tofranil), för att lindra kronisk nacksmärta hos personer med degenerativ disksjukdom. Dessa läkemedel kan påverka smärtupplevelsen och förbättra sömnen.
Om smärtan inte lindras trots medicinsk behandling kan kirurgi bli nödvändig. Det gäller särskilt patienter där kotorna har glidit ur led eller komprimerat en nerv. Det är alltid viktigt att diskutera behandlingsalternativ med en läkare för att hitta rätt strategi utifrån symtomens svårighetsgrad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online