En sena är en dens, regelbunden bindvävskorda som fäster muskel till ben. Den är den slutliga gemensamma vägen för muskelkraftens överföring till skelettet.
Struktur
- Sammansättning: 90–95% Typ I kollegen (parallella fascikler), 1–2% elastin, proteoglykaner, vatten.
- Hierarki: Kollegenmolekyler → fibriller → fibrer → fascikler → sena. Omgiven av endotenon (löst bindväv med kärl och nerver) och epitenon (tunt skåll).
- Entes: Graderad övergång från sena → fibrokartilag → ben (minimerar spänningskoncentration).
Biomekaniska egenskaper
- Hög draghållfasthet (~50–100 MPa), låg utsträckbarhet (~4–8% töjning vid brott).
- Viskoelastisk: Spänningsavtagning, kryp, hysteres – skyddar muskel från plötsliga belastningar.
- Energilagring: Elastisk återfjäder (t.ex. Achillessenan vid löpning) förbättrar metabolisk effektivitet.
Funktioner
- Kraftöverföring: Omvandlar muskelkontraktion till ledmoment.
- Proprioception: Golgi-senaorgan (GTO) vid myosenaövergången detekterar spänning; hämmar muskelkontraktion (autogen hämning) och informerar CNS om last.
- Ledstabilisering: Senor som korsar leder (t.ex. rotatorkuff, fingerböjare) ger dynamisk stabilitet.
Klinisk relevans
- Seno-pati: Överbelastningsdegeneration (inte primärt inflammatorisk); hanteras med progressiv belastning (tyngre långsam resistans).
- Ruptur: Ofta vid vattendelingszon (dålig vaskularisering); kirurgisk vs. funktionell rehabilitering.
- Tenovaginit: Inflammation av senvävnad (t.ex. de Quervains, snappfinger).
