De så kallade bedjande musklerna utgörs av tre muskler i underarmens framsida: flexor carpi radialis (radiella handlovsböjaren), palmaris longus (långa handflatmuskeln) och flexor carpi ulnaris (ulnara handlovsböjaren). Deras gemensamma uppgift är att böja (flektiera) handleden – en rörelse som bland annat utförs när man håller händerna ihop i bön, därav det populära namnet.
Denna muskel har sitt ursprung i överarmsbenets (humerus) mediala epikondyl och fäster vid basen av andra mellanhandbenet (os metacarpale II). Den bidrar både till handledsböjning och till lätt radiell abduktion av handen.
Liksom den föregående muskeln har palmaris longus sitt ursprung i den mediala epikondylen på överarmsbenet. Dess sena fortsätter genom handloven och fäster i palmaraponeurosen – handflatens sega bindvävshinna. Muskeln spänner handflatan och hjälper till att böja handleden. Intressant nog saknas denna muskel hos en betydande del av befolkningen utan att det påverkar funktionen nämnvärt.
Den tredje av de bedjande musklerna har också sitt ursprung i överarmsbenets mediala epikondyl och fäster vid ärtbenet (os pisiforme) i handleden. Den böjer handleden och drar samtidigt handen mot underarmens lillfingersida (ulnarsidan).
De bedjande musklerna innerveras av nervus medianus, som löper ned längs underarmens framsida och försörjer flera av de ytliga handlovsböjarna med motoriska impulser.
Musklerna aktiveras varje gång handleden böjs framåt – exempelvis när man slår ihop händerna i bön, greppar efter ett föremål, lyfter något eller utför övningar som armhävningar och bicepscurls. Starka och smidiga handlovsböjare är därför viktiga för både vardagsfunktioner och träning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online