Det mitotiska indexet är ett mått på hur snabbt celler delar sig i en vävnad. Det beräknas genom att dividera antalet celler som befinner sig i mitos med det totala antalet celler i ett prov. Vävnader som växer snabbt eller regenereras ofta har ett högt mitotiskt index.
Bland muskel, hud, njure och lunga är det huden som har det högsta mitotiska indexet. Orsaken är att huden ständigt utsätts för skador från omgivningen – exempelvis UV-strålning, mekaniskt slitage och mikroorganismer – och därför måste kunna reparera sig själv snabbt.
Hudens yttersta lager, överhuden (epidermis), förnyas kontinuerligt. Nya celler bildas i basalskiktet och vandrar uppåt mot ytan, där de ersätter gamla celler som avstöts. Tack vare denna konstanta cellomsättning befinner sig en stor andel av hudens celler i celldelning vid varje givet tillfälle.
Muskler, njurar och lungor utsätts inte i samma utsträckning för yttre skador och behöver därför inte förnyas lika ofta. Skelettmuskelceller delar sig sällan efter att de har mognat; muskeltillväxt sker främst genom att befintliga celler ökar i storlek. Även njurarnas och lungornas celler har en relativt låg delningsfrekvens under normala förhållanden, även om dessa organ har viss förmåga att regenerera vävnad efter skada.
Kort sagt: Huden har det högsta mitotiska indexet eftersom den ständigt måste ersätta skadade celler för att upprätthålla sin skyddande funktion. Muskel, njure och lunga har betydligt lägre mitotiska index tack vare sin mer skyddade plats i kroppen och långsammare cellomsättning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online