GI-motilitet vilar på två fundamentala motoriska mönster koordinerade av det enteriska nervesystemet (ENS) och modulerade av autonom inmatning.
Peristaltik
- Funktion: Propulsiv – flyttar innehåll aboralt (framåt).
- Mekanism: Koordinerad kontraktion bakom bolus + avkoppling framför (descending inhibition).
- Regioner: Ösophagus (primär/sekundär), mage (3/min), tunntarm (migrerande motorisk komplex fasta, mätt mönster postprandial), tjocktarm (massrörelser 1–3 ggr/dag).
- Kontroll: ENS (myenterisk plexu) + vagal modulation.
Segmentering
- Funktion: Blandning – chym med enzymer/gall; maximaliserar slemhinnakontakt för upptag.
- Mekanism: Icke-propulsiv, alternerande kontraktioner som delar tarmen i segment.
- Regioner: Tunntarm (dominerande), tjocktarm (haustrale kontraktioner).
- Kontroll: ENS (pacemaker ICCs sätter frekvens); hormoner (CCK, serotonin) modulerar.
Jämförelse
| Drag | Peristaltik | Segmentering |
|---|
| Riktning | Aboral (framåt) | Stationär (blandning) |
| Kontraktioner | Koordinerad våg | Alternerande ringar |
| Primär roll | Transit | Blandning/upptag |
| Fastande tillstånd | MMC (städare) | Minimal |
| Mätt tillstånd | Mätt mönster | Aktiv |
Klinisk relevans
- Ileus: Förlust av båda mönster → obstruktion mimic.
- Diarre: Överdriven peristaltik + minskad segmentering.
- Förstoppning: Försvagad peristaltik (kolon inercia) eller dyssynergi.
- Prokinetika (prukaloprid, metoklopramid) förbättrar peristaltik.
Båda mönstren är nödvändiga; deras balans bestämmer matsmältningseffektivitet.
