Frågan bygger på ett vanligt missförstånd. Faktum är att cirkulationssystemet hos fiskar generellt sett är mer effektivt när det gäller att transportera syresatt blod till muskler och organ än det som finns hos amfibier.
Fiskar har ett slutet cirkulationssystem, vilket innebär att blodet hela tiden rör sig inom kärl. Blodet passerar hjärtat endast en gång per varv – den så kallade enkla blodkretsen – och pumpas först till gälarna, där det syresättas, innan det leds vidare ut till kroppens vävnader. Eftersom syresatt och syrefattigt blod aldrig blandas kan en hög andel syrerikt blod distribueras snabbt och effektivt genom hela kroppen.
Hos amfibier ser situationen annorlunda ut. Deras hjärta har tre rum – två förmak och en kammare – och ingår i en ofullständig dubbel blodkrets. Det innebär att syresatt blod från lungorna och syrefattigt blod från kroppen till viss del blandas i hjärtkammaren. Den här blandningen gör att blodet som når kroppens vävnader innehåller mindre syre, vilket resulterar i en sämre syreleverans jämfört med fiskarnas system.
Dessutom har amfibier i allmänhet lägre hjärtfrekvens och lägre hjärtminutvolym än fiskar. Detta begränsar ytterligare hur mycket syresatt blod som kan pumpas ut till muskler och organ per tidsenhet.
Medan fiskar tack vare sin enkla blodkrets och sin rena separation av syresatt och syrefattigt blod kan leverera väl syresatt blod på ett effektivt sätt, begränsas amfibiernas syretransport både av blodblandningen i hjärtat och av lägre puls samt hjärtminutvolym. Påståendet att syresatt blod når musklerna och organen snabbare hos amfibier än hos fiskar saknar alltså vetenskapligt stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online