1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Anatomisk terminologi för ryggraden – så benämns ryggradens delar och riktningar

Ryggradens anatomi: korrekt medicinsk terminologi

Ryggraden är kroppens centrala stödkonstruktion och består av flera tydligt definierade regioner och strukturer. Inom anatomien används specifika termer för att beskriva ryggradens olika delar och deras läge. Här följer en genomgång av den korrekta terminologin.

1. Halsryggen (cervikalryggen)

Halsryggen utgör nackregionen och består av sju kotor (C1–C7) som sträcker sig från skallbasen ner till bröstkorgens nivå. Tillsammans med de övre kotorna möjliggör denna region huvudets rörelser och stabilitet.

2. Bröstryggen (thorakalryggen)

Bröstryggen motsvarar mellandelen av ryggen och omfattar tolv kotor (T1–T12). Dessa kotor är kopplade till revbenen. Bröstryggen ansluter till halsryggen upptill och till ländryggen nedtill.

3. Ländryggen (lumbalryggen)

Ländryggen utgör nedre delen av ryggen och består av fem kotor (L1–L5). Regionen bär upp större delen av överkroppens vikt och bidrar samtidigt med god rörlighet och flexibilitet.

4. Korsbenet (sacrum)

Korsbenet är en triangulär benstruktur längst ner i ryggraden, bildad genom att fem korskotor (S1–S5) växt samman. Det förbinder ländryggen upptill med svansbenet nedtill.

5. Svansbenet (coccyx)

Svansbenet, även kallat stjärtbenet, är en liten benstruktur i ryggens allra understa del. Det bildas av fyra sammanvuxna svanskotor (Co1–Co4).

6. Kotor (vertebrae)

Kotorna är de enskilda ben som bygger upp ryggraden. Varje kota består av en kotkropp, en kotbåge samt flera utskott där muskler och ligament fäster.

7. Mellankotskivor

Mellankotskivorna är broskskivor som ligger mellan intilliggande kotor. De fungerar som stötdämpare, skyddar kotorna mot belastning och ger ryggraden dess flexibilitet.

8. Fasettleder

Fasettlederna, även kallade zygapofysleder, är pariga leder belägna mellan ledutskotten på intilliggande kotor. De möjliggör kontrollerad och begränsad rörelse i ryggraden.

9. Ryggmärgen

Ryggmärgen är en cylindrisk bunt av nervvävnad som löper från hjärnstammen genom ryggkanalen inne i kotpelaren. Den överför sensorisk information till hjärnan och motoriska signaler från hjärnan ut till kroppen.

10. Nervrötter

Nervrötterna är buntar av nervfibrer som lämnar ryggmärgen genom öppningar mellan intilliggande kotor. De förmedlar sensorisk och motorisk information mellan ryggmärgen och resten av kroppen.

Anatomiska begrepp för riktning och läge

För att exakt kunna beskriva var en struktur finns i förhållande till ryggraden används följande riktningsbegrepp:

  • Ventral/anterior: avser ryggradens framsida eller den framåtvända aspekten.
  • Dorsal/posterior: avser ryggradens baksida eller den bakåtvända aspekten.
  • Lateral: avser ryggradens sidor.
  • Medial: avser mitten eller mittlinjen av ryggraden.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online