Långa ben innehåller både rött (hematopoietiskt) och gult (fettvävnad) benmärg, med en dramatisk förskjutning i fördelning från spädbarnsålder till hög ålder.
Rött benmärg (Hematopoietiskt)
- Producerar röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar.
- Lokalisation: Platta ben (skalleben, bröstben, revben, ryggkotor, bäcken) och epifyser av långa ben (spongiosa).
- Spädbarn och barn: Nästan allt benmärg är rött för att möta höga behov av blodbildning.
Gult benmärg (Fettvävnad)
- Består i huvudsak av adipocyter med minimal hematopoies.
- Lokalisation: Diaphys (skaftet) av långa ben.
- Konverteringslinje:
- Födelse: 100 % rött benmärg
- Barnålder: Progressiv fettinfiltration från diaphys utåt
- Tonårsålder: Epifyser förblir röda; diaphyser blir gula
- Vuxenålder: Rött benmärg begränsat till axiala skelettet plus femur- och humerus-huvuden
- Hög ålder: Ytterligare fettinfiltration; "gelatinös transformation" vid svält
Fysiologisk betydelse
- Rött benmärgs närhet till axiala kärl möjliggör effektiv frigivning av blodkroppar i cirkulationen.
- Epifyseärt rött benmärg levererar hematopoies till extremiteterna.
- Gult benmärg fungerar som energireserv och kan omvandlas till rött benmärg vid svår anemi eller hypoxi (stresserytropoies).
Klinisk relevans
- Benmärgsbiopsi: Posterior iliakalkam riktas mot eftersom den förblir rik på rött benmärg.
- MRI: T1-viktade sekvenser skiljer rött benmärg (lågt signal) från gult benmärg (högt fettsignal).
- Patologi: Prematur konvertering kan orsaka anemi; utebliven konvertering kan indikera benmärgshyperplasi. Leukemi och lymfom infiltrerar och ersätter normal arkitektur.
Skiftet från rött till gult benmärg är en normal åldersprocess – inte en patologi, om den inte sker prematurt eller åtföljs av cytopenier.