
Tillväxten i längd hos långa ben – som lårbenet, underbensbenen och överarmsbenet – sker i en specifik struktur som kallas epifysplattan, även kallad tillväxtplattan eller tillväxtzon. Epifysplattor är de områden i skelettet som ansvarar för att benen förlängs under barndomen och tonåren.
Epifysplattan ligger vid ändarna av de långa benen, mellan benskaftet (diafysen) och de rundade ledändarna (epifysen). Hos barn består plattan av aktiv broskvävnad som kontinuerligt omsätts och omvandlas till nytt ben i takt med att kroppen växer.
Inuti epifysplattan delar sig broskceller (kondrocyter) och bildar ständigt ny broskvävnad på epifysens sida. Samtidigt ersätts det äldre brosket på diafyssidan gradvis av ben genom en process som kallas endokondral ossifikation. På så sätt växer benet i längd, samtidigt som formen och styrkan bibehålls.
Längdtillväxten styrs bland annat av tillväxthormon samt sköldkörtel- och könshormoner. Under puberteten accelererar tillväxten, men i takt med att könshormonerna ökar börjar epifysplattorna successivt förbenas – en process som kallas epifysfusion. När plattorna helt har stängts kan benet inte längre förlängas. Hos de flesta är detta fullbordat runt 16–18 års ålder för flickor och 18–21 års ålder för pojkar.
Eftersom epifysplattorna utgör den svagaste delen av ett barns skelett är de särskilt känsliga för skador. En skada på tillväxtplattan kan i vissa fall leda till hämd tillväxt eller deformitet, vilket innebär att så kallade plattfrakturer alltid bör bedömas och följas upp noggrant inom vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online