En bruten höft, även kallad höftfraktur eller lårbenshalsbrott, är ett allvarligt tillstånd som främst drabbar äldre människor. Det finns två huvudtyper av höftfrakturer: ett brott i lårbenshalsen (där kulledens huvud sitter) och ett intertrokantärt brott, som uppstår strax under lårbenshalsen. En bruten höft kan leda till flera betydande problem, bland annat osteoporos, långvarig smärta, behov av hjälp i vardagen och i värsta fall döden.
Osteoporos, eller benskörhet, är en skelettsjukdom som kraftigt ökar risken att drabbas av en bruten höft. Sjukdomen gör att benen blir svaga, spröda och känsliga för kraft och belastning. Som ett resultat kan till och med vardagliga rörelser som att böja sig framåt eller hosta orsaka benbrott. Osteoporos beror på att benvävnaden bryts ned över tid, vilket vanligtvis sker med stigande ålder när kroppen gradvis förlorar förmågan att ersätta förlorad vävnad med ny, frisk vävnad.
Smärta är det vanligaste problemet i samband med en bruten höft. Smärtan från en fraktur i lårbenshalsen är både akut och kronisk. Dessutom kräver en höftfraktur oftast operation med plattor, skruvar eller andra fixeringsmaterial, vilket alltid innebär en lång och ofta smärtsam återhämtningstid. Fysioterapi brukar ordinerades för att hjälpa patienter att hantera både den fysiska och den känslomässiga smärtan, samt för att återfå rörelseförmågan.
Personer som drabbas av en bruten höft behöver ofta hjälp med det dagliga livet under lång tid, ibland på obestämd tid. Efter en genomsnittlig sjukhusvistelse på cirka två veckor måste många flytta till äldreboende, anlita hemtjänst eller vårdpersonal, eller ta emot hjälp från familjemedlemmar. Kostnaderna och behovet av omsorg sträcker sig därmed vida utanför själva operationen. Även i länder med offentligt finansierad vård, som Sverige, innebär höftfrakturer en stor belastning för både individen och vården, eftersom många äldre aldrig helt återfår sin tidigare funktionsnivå.
Dödsfall är tyvärr relativt vanligt bland personer som drabbas av en bruten höft. Enligt American Academy of Orthopaedic Surgeons dör cirka 24 procent av alla över 50 år som bryter sin höft inom de efterföljande 12 månaderna. Dödsfallet beror dock vanligtvis på komplikationer kopplade till brottet snarare än själva frakturen. Vanliga komplikationer är blodproppar som bildas runt det skadade området och kan vandra till lungor eller hjärta, samt infektioner som kan leda till lunginflammation.
Att upprätthålla god bentäthet och benstyrka är kanske det effektivaste sättet att förebygga en bruten höft. Den bästa metoden för att stärka benen är regelbunden motionering. Det rekommenderas att man, särskilt efter 65 års ålder, försöker röra på sig – även lugnt – i minst 30 minuter varje dag. Eftersom höftfrakturer ofta orsakas av snubblingar och fall är träning som främjar balans och koordination, exempelvis tai chi och yoga, särskilt bra. Tyngdbärande övningar och styrketräning är också värdefulla eftersom de kan öka bentätheten.
Kombinera träningen med en kost rik på kalcium och D-vitamin, till exempel mjölkprodukter, fisk och berikade livsmedel. Det stärker skelettet ytterligare och minskar risken att drabbas av en fraktur. Vid misstanke om höftfraktur bör man dessutom alltid söka vård omedelbart, eftersom snabb behandling minskar risken för allvarliga komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online