Plasma är den gulaktiga vätskedelen av blodet som utgör cirka 55 % av den totala blodvolymen och som transporterar vatten, salter, enzymer, antikroppar och näringsämnen. För att kunna analysera eller använda plasma måste det först separeras från blodets cellbeståndsdelar. Den vanligaste och mest tillförlitliga metoden är centrifugering.
Vid centrifugering utnyttjas skillnader i densitet mellan blodets olika beståndsdelar. När provet snurras i hög hastighet separeras det i tydliga lager: plasma överst, den så kallade buffy coat (vita blodkroppar och blodplättar) i mitten och röda blodkroppar längst ner.
Blodprovet tas vanligtvis i ett vakuumrör (vacutainer) som innehåller ett antikoaguleringsmedel, exempelvis EDTA eller heparin. Antikoaguleringsmedlet förhindrar att blodet koagulerar, vilket är avgörande för att plasma ska kunna separeras på ett korrekt sätt.
Röret placeras i en centrifug och snurras med hög hastighet – vanligtvis runt 3000–4000 varv per minut – i flera minuter. Den kraftfulla rotationen gör att blodets komponenter separeras efter densitet. Eftersom plasma är den minst täta delen samlas det i det översta lagret.
Efter centrifugeringen kan plasmat försiktigt avlägsnas med en pipett eller via ett automatiserat vätskehanteringssystem. Därefter kan plasmat bearbetas vidare för analys eller frysas in och förvaras för framtida bruk.
Använd alltid antikoaguleringsmedel: Utan detta koagulerar blodet och bildar fibrin, vilket stör separationen av plasma och kan leda till felaktiga analysresultat.
Hantera provet varsamt: Plasma bör inte skakas eller utsättas för kraftiga rörelser, eftersom detta kan skada celler och påverka provkvaliteten.
Håll temperaturen låg: Plasma bör förvaras kallt, gärna på is eller i kylskåp, för att bevara dess integritet och förhindra nedbrytning av känsliga (labila) komponenter som proteiner och enzymer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online