Nej, navelvenen är inte ett unikt inslag i den mänskliga fostercirkulationen. Den förekommer hos alla placentaldäggdjur (Eutheria), en grupp som omfattar människan samt de flesta andra däggdjur, exempelvis hundar, katter, hästar och valar.
Navelvenen (vena umbilicalis) utgör en avgörande komponent i det placentala cirkulationssystemet. Via navelsträngen transporterar venen syrerikt och näringsrikt blod från moderkakan till det växande fostret, medan de två navelartärerna leder blodet åt motsatt håll och för syrefattigt blod samt avfallsprodukter från fostret tillbaka till moderkakan.
I moderkakan sker utbytet av syre, näringsämnen och avfallsprodukter mellan moderns och fostrets blodkretslopp, utan att bloden blandas direkt med varandra. Detta gör navelvenen livsviktig under hela graviditeten, eftersom fostret varken kan andas eller äta på egen hand.
Efter födseln, när barnet börjar andas på egen hand och blodflödet genom navelsträngen upphör, slutar navelvenen fungera. Hos den vuxna individen återstår den som ett bindvävsstrå kallas ligamentum teres hepatis – det så kallade runda leverbandet – som löper längs undersidan av levern.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online