Hemodilution avser avsiktlig minskning av hematokrit genom intravaskulär volymexpansion med acellulära vätskor. Denna teknik sänker blodets viskositet, vilket kan öka hjärtutflödet, förbättra mikrocirkulatoriskt flöde och öka vävnadssyreförsörjning trots minskad hemoglobinkoncentration. Den minskar också trombotisk risk genom att minska trombocyt- och erytrocytinteraktioner, samt fungerar som volymersättningsstrategi vid hypovolemi.
Fysiologiska mål
- Minskat blodviskositet → ökat hjärtutflöde, förbättrat mikrocirkulatoriskt flöde, förbättrad vävnadssyreförsörjning (trots lägre hemoglobin).
- Minskad trombotisk risk (minskade trombocyt/erytrocyt-interaktioner).
- Volymersättning vid hypovolemi.
Kliniska indikationer
- Stor kirurgi (Hjärt-, Kärl-, Ortopedisk): Akut normovolem hemodilution (ANH) innebär borttagande av 1–3 enheter autologt blod pre-bypass och ersättning med kristalloider eller koloider; det autologa blodet reinfunderas efter uppnådd hemostas. Detta minskar behovet av allogen transfusion.
- Trauma/Resuscitation: Kristalloider (fysiologisk koklösning, Ringer-acetat) eller balanserade lösningar används för initial volymåterställning; blodprodukter ges enligt massivt transfusionsprotokoll.
- Hemolytisk anemi: Minskar viskositet vid svår sickle cell-kris eller autoimmun hemolys som bro till definitiv terapi.
- Polycytemi Vera: Blodlettning kombinerad med volymersättning (isovolem hemodilution) för att måla hematokrit under 45%.
Använda vätskor
- Kristalloider: Fysiologisk koklösning (0,9% NaCl), Ringer-acetat, Plasma-Lyte. Dessa är billiga men kräver 3:1 volymersättningsförhållande; de medför risker för ödem och hyperkloremisk metabolisk acidos (särskilt med fysiologisk koklösning).
- Koloider: Albumin 5%, hydroxietylstärkelse (HES — nu restriktivt på grund av njur- och koagulopatirisk), gelatiner. Koloider ger bättre volymretention.
- Syrebärare (Undersökning): Hemoglobinbaserade lösningar och perfluorkarboner är fortfarande under utvärdering.
Risker och komplikationer
- Hypovolemisk chock: Kan inträffa om vätskeborttag överstiger ersättning vid ANH.
- Förduningskoagulopati: Minskning av trombocyter, fibrinogen och koagulationsfaktorer.
- Elektrolytrubbning: Hyponatremi av överskott fritt vatten; hyperkalemi av hemolys.
- Vävnadsödem: Lung- och hjärnödem är potentiella komplikationer.
- Infektion: Sällsynt vid sterila tekniker, men kontaminerade vätskor utgör risk.
- Transfusionsreaktioner: Möjligt om autologt blod hanteras felaktigt.
Hemodilution kräver invasiv övervakning (artärlinje, centralt ventrikulärt tryck, diures) och strikt följsamhet till protokoll för att säkerställa patientsäkerhet.
