Diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) är en form av non-Hodgkins lymfom, det vill säga en cancer som utgår från de vita blodcellerna. Det är den vanligaste typen av non-Hodgkins lymfom och utgör enligt Lymphoma Research Foundation cirka 30 procent av alla dessa cancerformer. Sjukdomen är aggressiv och växer snabbt, och visar sig ofta som en svullnad i lymfkörtlarna. Trots det aggressiva förloppet är den förväntade livslängden ofta god, eftersom sjukdomen har en hög botningsfrekvens när den behandlas.
En stamcellstransplantation används vanligtvis vid diffust storcelligt B-cellslymfom när sjukdomen återkommer (recidiverar) efter en första behandling med cellgifter och/eller strålning. Med stamcellsbehandling kan läkarna ge högre doser cellgifter än vad som annars skulle vara möjligt, eftersom de transplanterade stamcellerna bildar nya blodceller som ersätter de celler som förstörts av behandlingen.
Alla är inte lämpliga kandidater för en stamcellstransplantation vid denna cancerform. För att bli aktuell bör personen vara i god fysisk hälsa och vara yngre än 70 år, eftersom detta markant förbättrar patientens förväntade livslängd.
Patienter som tålde sin första cellgiftsbehandling väl har bättre förutsättningar för ett gott resultat av stamcellstransplantationen. En bra respons på den tidigare behandlingen betraktas därför som ett positivt tecken inför en transplantation.
Det finns två huvudtyper av stamcellstransplantationer:
Allogen transplantation – stamcellerna kommer från en donator. Ingreppet är riskabelt och mellan 20 och 30 procent av patienterna avlider i samband med proceduren. De som överlever har dock en hög botningsfrekvens.
Autolog transplantation – stamcellerna kommer från patienten själv. Risken är betydligt lägre, med en dödlighet på cirka 2 procent, men botningschanserna för dem som överlever är också lägre.
Prognosen för en patient som har återinsjuknat och genomgått en stamcellstransplantation är i regel god, förutsatt att patienten är under 70 år och har en god allmänhälsa. Stamcellstransplantation räknas som en mycket effektiv behandling, och en betydande andel av patienterna blir friska efter behandlingen. Varje fall är dock unikt, och många faktorer måste vägas in när den individuella förväntade livslängden bedöms – bland annat ålder, allmäntillstånd, sjukdomens känslighet för behandling och vilken typ av transplantation som utförts.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online