Heparin är ett läkemedel som motverkar blodkoagulering (antikoagulantia) och används för att förebygga och behandla trombos, det vill säga bildning av blodproppar. Ofractionerat heparin (UFH) är ett naturligt förekommande polysackarid som fungerar som antikoagulantia genom att hämma aktiviteten hos flera av kroppens blodkoagulationsfaktorer.
UFH används främst för akut behandling av tromboemboliska sjukdomar – en grupp tillstånd som kännetecknas av att blodproppar (tromber) bildas i blodkärlen. Läkemedlet kan även användas profylaktiskt, det vill säga för att förebygga blodproppsbildning hos patienter med hög risk, exempelvis efter operationer eller vid långvarig sängliggning.
UFH ges oftast intravenöst, direkt i blodbanan, men kan i vissa fall administreras på andra sätt, till exempel via subkutan injektion. Läkemedlet tas aldrig oralt, eftersom det då skulle brytas ner i mag-tarmkanalen innan det hunnit verka.
UFH binder till det naturliga proteinet antitrombin och förstärker dess aktivitet. Antitrombin hämmar flera centrala koagulationsfaktorer i blodet, nämligen IXa, Xa, XIIa samt trombin (IIa). När trombin hämmas förhindras även aktiveringen av faktor V och VIII. På så sätt stoppar UFH tillväxten av en befintlig blodpropp och stimulerar samtidigt kroppens eget system för att lösa upp och bryta ner tromben.
Den antikoagulerande effekten av UFH varierar kraftigt mellan olika patienter, vilket gör att behandlingen kräver noggrann övervakning. Flera olika blodprov används därför för att säkerställa att dosen är både säker och effektiv. Vanliga prover omfattar helblodets koagulationstid, aktiverad partiell tromboplastintid (APTT), aktiverad koagulationstid, anti-faktor Xa-aktivitet samt mätning av heparinkoncentrationen i plasma.
Den vanligaste biverkningen vid UFH-behandling är blödning, vilket beror på läkemedlets blodförtunnande effekt. En annan känd biverkning är trombocytopeni, det vill säga ett minskat antal blodplättar (trombocyter) i blodet. I ovanliga fall kan detta utvecklas till en allvarligare form, heparininducerad trombocytopeni (HIT), som kräver omedelbar medicinsk uppmärksamhet.
Fraktionerat heparin, även känt som lågmolekylärt heparin (LMWH), framställs genom nedbrytning av UFH i mindre molekyler. LMWH har i grunden samma verkningsmekanism och användningsområden som UFH, men dess antikoagulerande effekt är mer förutsägbar mellan patienter. Det innebär ofta att LMWH kräver mindre frekvent laboratorieövervakning och kan användas mer praktiskt, exempelvis vid hembehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online