Elektrolyter är livsviktiga beståndsdelar i kroppens vätskor, exempelvis blod och urin. De vanligaste elektrolyterna i kroppen är natrium, kalcium, kalium, klorid och magnesium, och var och en av dem har en viktig funktion. Kroppen strävar ständigt efter att upprätthålla rätt mängd elektrolyter genom att ersätta förlorade elektrolyter med nya, för att bevara den elektrolytiska balansen. En elektrolytrubbning uppstår när nivåerna hamnar utanför det normala området, vilket utgör ett allvarligt hälsotillstånd.
Elektrolyter hjälper till att reglera kroppens vätskefördelning och spelar en central roll i kroppens syra-bas-balans, det vill säga pH-värdet. Vissa elektrolyter, som kalcium, bidrar till blodets förmåga att levra sig, så kallad koagulering. Andra hjälper till att överföra nervimpulser genom att modifiera impulser eller aktivera nervceller.
Kroppens organ och körtlar samverkar för att upprätthålla elektrolytbalansen. Hjärtat, njurarna, levern, lungorna, hypofysen och huden arbetar tillsammans med andra kroppsdelar för att regla vätskebalansen för dessa viktiga ämnen. Elektrolyter förloras genom svettning och via mag-tarmkanalen. Samtidigt tas nya elektrolyter upp via samma kanal – de finns naturligt i mat och dryck. Om kroppen förlorar mer elektrolyter än den får i sig uppstår en elektrolytrubbning.
En elektrolytrubbning orsakas oftast av att kroppens vätskenivå förändras. Detta kan bero på uttorkning, kraftig svettning, diarré, feber, kräkningar eller en sjukdom i ett organ eller en körtel. Ätstörningar kan också leda till elektrolytrubbningar. Äldre personer löper större risk att drabbas, eftersom njurarnas funktion försämras med åldern. En elektrolytrubbning diagnostiseras med hjälp av laboratorieprov på blod eller urin.
Låga elektrolytnivåer har prefixet "hypo-". En person som lider av hypokalemi har exempelvis en alltför låg kaliumnivå. Höga nivåer har prefixet "hyper-" – en person med hypernatriemi har alltså en hög natriumnivå i kroppen. Alla typer av rubbningar är farliga, eftersom kroppen bara fungerar optimalt när elektrolytnivåerna är i balans.
Även små avvikelser kan orsaka kliniskt betydelsefulla symtom. En låg natriumnivå kan ge förvirring och muskelsvaghet, medan en hög nivå kan leda till förlamning eller krampanfall. Avvikelser i kaliumnivån kan yttra sig som onormal hjärtrytm. Brist på kalcium i kroppsvätskorna kan leda till domningar i händer och fötter, medan en mycket hög nivå kan ge illamående och kräkningar. Vid misstanke om elektrolytrubbning bör man alltid söka vård, eftersom obehandlade rubbningar kan bli livshotande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online