Navelsträngsblod ansågs länge vara rent medicinskt avfall, men i dag vet vi att det kan bli en livräddare – för barnet självt, ett syskon, en annan familjemedlem eller till och med en okänd person med matchande vävnadstyp. I navelsträngen finns nämligen stamceller, omogna celler med förmågan att utvecklas till de celltyper som kroppen behöver.
Navelsträngsblod innehåller stamceller som kan bilda nya blodceller, exempelvis blodplättar, röda blodkroppar och vita blodkroppar. Dessa celler är avgörande för immunförsvaret, syretransporten i kroppen och blodets förmåga att levra sig.
Stamcellerna är hundraprocentigt kompatibla med barnet som de kommer ifrån. Risken för avstötning blir därmed mycket liten om barnet själv skulle behöva dem senare i livet. Ofta passar de även bra för syskon och andra familjemedlemmar.
Navelsträngsblod samlas in i samband med förlossningen och kan sedan frysas ner i en blodbank. Behövs en transplantation finns cellerna redan lagrade och redo, vilket sparar värdefull tid jämfört med att söka efter en passande benmärgsdonator.
Navelsträngsblod kan användas vid behandling av flera allvarliga sjukdomar, bland annat sicklecellanemi, akut lymfatisk leukemi och Hunters sjukdom. Forskningen går snabbt framåt och antalet möjliga användningsområden ökar ständigt.
Mottagare av navelsträngsblod löper lägre risk att utveckla så kallad transplantat-mot-värd-sjukdom, ett potentiellt dödligt tillstånd där donatorns celler attackerar mottagarens egna celler. Det beror på att stamcellerna i navelsträngsblodet är omogna och därmed mer toleranta.
Enligt organisationen March of Dimes är chansen ungefär en på 2 700 att ett barn vars stamceller har sparats faktiskt kommer att behöva dem. Siffran kan låta låg, men eftersom insamlingen är enkel och helt smärtfri kan det ändå kännas tryggt att spara blodet som en slags försäkring för framtiden. Alternativt kan familjen donera blodet till en offentlig bank, där det kan rädda livet på någon annan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online