Lågt kalium (hypokalemi): orsaker, symtom, diagnos och behandling

Hypokalemi är den medicinska termen för onormalt låga nivåer av kalium i blodet. Tillståndet definieras vanligtvis som ett kaliumvärde under 3,6 milliekvivalenter per liter blod. Kalium är livsviktigt för kroppens funktion, och för låga nivåer kan påverka allt från muskler till hjärtrytm.

Vanliga orsaker till lågt kalium

Kalium är ett vattenlösligt elektrolyt som behövs för att upprätthålla normal funktion i kroppens viktigaste organ, däribland hjärtat. Enligt Mayo Clinic kan flera olika faktorer leda till att kaliumnivåerna i blodet sjunker:

• Vätskedrivande läkemedel (diuretika) – ökar urinproduktionen och kan därmed också öka kaliumförlusten.
• Anorexi och andra ätstörningar – otillräckligt kaliumintag via kosten.
• Diarré och kräkningar – stora vätskeförluster som även drar med sig elektrolyter.
• Långvarig användning eller missbruk av laxermedel.
• Förhöjda nivåer av hormonet aldosteron – exempelvis vid primär hyperaldosteronism (Conns syndrom).

Symtom på lågt kalium

Lindrig hypokalemi kan ibland vara utan märkbara besvär, men när nivåerna sjunker ytterligare kan symtom uppträda. Vanliga tecken är:

• Muskelkramper och muskelsvaghet
• Trötthet och allmän orkeslöshet
• Förstoppning
• Arytmier, det vill säga oregelbunden hjärtrytm

Hur diagnosen ställs

Läkare diagnostiserar i regel lågt kalium genom rutinmässiga blodprover. Eftersom kaliumbrist ofta upptäcks i samband med annan vård kan tillståndet ibland hittas innan tydliga symtom utvecklats. Vid misstanke om allvarligare rubbning kan även EKG göras för att kontrollera hjärtats rytm.

Risker och komplikationer

I vissa fall kan låga kaliumnivåer orsaka extremt höga nivåer av sköldkörtelhormoner, vilket enligt U.S. National Library of Medicine kan leda till tillfällig förlamning. Med tiden har obehandlad hypokalemi dessutom potential att skada njurarna och i värsta fall orsaka njursvikt. Allvarliga hjärtrytmrubbningar är en annan potentiellt farlig komplikation.

Behandling av hypokalemi

Behandlingen anpassas efter hur allvarligt tillståndet är:

• Orale kaliumtillskott är den vanligaste behandlingen vid lindrig hypokalemi.
• Intravenös kaliumtillförsel krävs vid svårare fall, oftast på sjukhus under övervakning.
• Vid förlamning behandlas komplikationen med läkemedel som sänker nivåerna av sköldkörtelhormoner.

Kost med mycket kalium

För den som har lätt förhöjd risk kan en kost rik på kalium bidra till att hålla nivåerna stabila. Bra källor är bland annat bananer, spenat, potatis, avokado, bönor och torkad frukt. Rådfråga alltid läkare innan du börjar med kosttillskott, eftersom för höga kaliumnivåer också kan vara skadligt.

Kontakta vården om du drabbas av kraftig muskelsvaghet, hjärtklappning eller oregelbunden hjärtrytm – särskilt om du använder vätskedrivande läkemedel eller laxermedel.