När inkompatibelt blod transfunderas känner mottagarens immunsystem igen de främmande antigenen på de transfunderade röda blodkropparna (erytrocyterna) som främmande och startar en immunreaktion. Immunsystemet bildar antikroppar som binder till antigenen på blodkropparnas yta, vilket gör att de agglutinerar, det vill säga klumpar ihop sig. De agglutinerade erytrocyterna bryts därefter ner av immunförsvaret genom en process som kallas fagocytos, där specialiserade celler – så kallade fagocyter – omger och smälter de främmande partiklarna.
Agglutineringen av röda blodkroppar kan leda till flera allvarliga komplikationer:
1. Hemolys: Nedbrytningen av erytrocyter leder till att hemoglobin läcker ut i blodbanan. Hemoglobin är det protein som transporterar syre i kroppen, och dess frisättning kan orsaka anemi med symtom som trötthet, svaghet, andnöd och blek hud.
2. Njurskador: Vid nedbrytningen av de röda blodkropparna frisätts även skadliga ämnen, såsom fritt hemoglobin och järn, ut i blodet. Dessa ämnen kan skada njurarna och i värsta fall leda till akut njursvikt.
3. Disseminerad intravaskulär koagulation (DIC): DIC är ett farligt tillstånd där blodproppar bildas i blodkärl över hela kroppen, vilket blockerar cirkulationen och hindrar syre från att nå vitala organ. Tillståndet kan utlösas av att prokoagulerande faktorer frisätts i samband med att de röda blodkropparna förstörs.
4. Anafylaktisk chock: I svåra fall kan transfusion av inkompatibelt blod utlösa anafylaktisk chock – en livshotande allergisk reaktion som kan ge andningssvårigheter, svullnad i halsen och ett kraftigt, snabbt blodtrycksfall.
Därför är det avgörande att alltid noggrant kontrollera blodkompatibiliteten mellan donator och mottagare innan en blodtransfusion utförs, för att undvika dessa potentiellt livshotande komplikationer. Korrekt typning och korsprov är grundpelarna i transfusionssäkerheten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online