Seriegipsning är en medicinsk behandlingsprotokoll där ett gips appliceras, därefter tas bort och åter appliceras i en successiv följd. Metoden används för att behandla tillstånd som muskelatrofi och ekvinus – en fotsjukdom som begränsar patientens rörlighet i fotleden uppåt och nedåt.
Seriegipsning bygger på principen att en muskel som blivit för kort på grund av olika medicinska tillstånd kan töjas ut genom att den fixeras i en sträckt position inom en gips under en viss tid. Gipsen tas sedan bort, muskeln får en kort viloperiod, innan en ny gips appliceras i en ytterligare töjd position. Denna progressiva töjning gör att sarcomererna – de tvärstrimmiga muskelfibrerna – förlängs permanent.
Seriegipsning är en vanlig medicinsk procedur för patienter med allvarliga nedsättningar i muskelsystemet, exempelvis personer med cerebral pares eller andra former av ekvinus, samt patienter med svår atrofi efter att en extremitet legat i gips under lång tid. Töjningsprocessen förlänger muskelfibrerna och återställer med tiden det rörelseomfång som begränsats av muskulaturen.
Protokollet används ibland även förebyggande, när läkare bedömer att extrem muskelstramhet riskerar att orsaka skelettdeformationer och andra allvarligare åkommor. Seriegipsning i kombination med lokala botoxinjektioner har visat sig förstärka behandlingens effekt vid cerebral pares och ekvinus, vilket framgår av forskningsstudien "Short-Term Effects of Combined Serial Casting and Botulinum Toxin Injection for Spastic Equinus in Ambulatory Children with Cerebral Palsy" från Yonsei University College of Medicine i Seoul, Korea, publicerad 2010.
Även om ämnet sällan utforskas är det tekniskt sett möjligt att tillämpa principen om forcerad muskelsträckning via seriegipsning för att öka den muskulära flexibiliteten hos redan friska individer, på ungefär samma sätt som upprepad traditionell stretching. Riskerna för en frisk person som genomgår en sådan behandling överstiger dock sannolikt fördelarna, eftersom det finns risk för att friska muskler skadas eller brister. På grund av denna fara kan ingreppet anses oetiskt, vilket är skälet till att det inte är en vanlig form av kroppsmodifiering. Praktiken kan även ha viss positiv potential vid behandling av andra åkommor kopplade till muskulär stramhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online