Fokal symtomatisk epilepsi

Fokal symtomatisk epilepsi är den vanligaste formen av epilepsi som debuterar i vuxen ålder, men den kan även förekomma hos barn. Begreppet fokal innebär att den onormala aktivitet som orsakar anfallen kommer från en specifik del av hjärnan, medan symtomatisk anger att en orsak till epilepsin har identifierats. Tillståndet kallas även partiell symtomatisk epilepsi.

Orsaker

Flera olika tillstånd kan skada specifika områden i hjärnan och därmed leda till fokal symtomatisk epilepsi. Vanliga orsaker är:

• Stroke
• Huvudtrauma
• Hjärnavvikelser som funnits sedan födseln
• Ärrbildning i hjärnvävnaden
• Cystor eller infektioner

Symtom

Fokala anfall delas in i två huvudkategorier: enkla partiella anfall och komplexa partiella anfall.

Enkla partiella anfall: Du är vid medvetande under hela anfallet. Det är vanligt att uppleva en förändring av känsloläget samt att saker ser, luktar, känns, smakar eller låter annorlunda än vanligt. Ofrivilliga ryckningar, domningar och yrsel är också typiska symtom.

Komplexa partiella anfall: Dessa anfall påverkar medvetandet. De kännetecknas ofta av stirrande blickar och spontana, syftlösa rörelser, exempelvis ryckningar eller att gå i cirklar. Du kan dessutom sakna fullständig medvetenhet om episoden medan den pågår.

När bör du söka vård?

Sök akut vård i följande situationer:

• Anfallet varar i mer än fem minuter
• Ett nytt anfall börjar direkt efter det första
• Du är gravid eller har diabetes
• Du har skadat dig under episoden

Om det är ditt första anfall någonsin bör du alltid söka vård, oavsett omständigheter.

Läkemedelsbehandling

Första linjens behandling vid fokal symtomatisk epilepsi är läkemedel. Vissa personer blir helt anfallsfria med endast ett preparat, medan andra upplever minskad frekvens och lindrigare anfall. Det kan krävas viss prövning av olika läkemedel och doser innan rätt behandling hittas.

Vanligtvis inleds behandlingen med ett läkemedel i taget, och kombinationsbehandling övervägs först om två eller flera enskilda preparat inte gett tillräcklig effekt. Om du varit anfallsfri i två år kan det i vissa fall bli aktuellt att avsluta medicineringen, alltid i samråd med din läkare.

Alla epilepsiläkemedel har i princip likartade biverkningar. Vanliga, mildare biverkningar är trötthet, yrsel, viktuppgång, hudutslag, nedsatt koordination och talproblem. Mer sällsynt kan allvarliga biverkningar uppstå, exempelvis depression, suicidtankar, svåra hudreaktioner och inflammation i organ.

Kirurgi

Om läkemedelsbehandlingen inte ger önskad effekt kan kirurgi vara ett alternativ. I de flesta fall utgår fokal symtomatisk epilepsi från ett väl avgränsat område i hjärnan, vilket gör att en operation för att avlägsna det skadade området ofta lyckas bra. Även efter en framgångsrik operation kan du behöva fortsätta med medicinering, men oftast i en betydligt lägre dos.

Denna typ av kirurgi är dock inte möjlig om den hjärndel som skulle tas bort är involverad i viktiga funktioner som syn, hörsel eller tal. I sådana fall kan läkaren utföra andra ingrepp som, i kombination med medicinering, kan bidra till att minska antalet anfall.