
En ryggmärgsstimulator är en apparat som är utformad för att lindra nervsmärta orsakad av skador på nerverna i ryggmärgen. Behandlingen används vanligtvis som en sista utväg, när andra metoder mot ischias eller ryggsmärta har visat sig verkningslösa. Ingreppet innebär att enheten kirurgiskt implanteras i kroppen.
En ryggmärgsstimulator är en apparat som placeras i kroppen och som har elektroder som avger elektriska impulser. Dessa impulser avbryter den mekanism som orsakar nervsmärtan. Elektroderna sänder ut pulser eller elektriska signaler till ryggmärgen, vilket stör smärtreceptorerna. Resultatet blir en känsla av mild pirrande stickningar i stället för den smärta patienten tidigare upplevde.
En ryggmärgsstimulator består av tre separata delar: strömkällan, förlängningskabeln och själva stimulatorn med dess elektroder.
Den första delen av proceduren innebär ett test för att säkerställa att stimulatorn ger tillräcklig smärtlindring. Tillräcklig effekt definieras som minst 50 procent smärtreduktion. Under testfasen måste man också kontrollera att elektroden placeras på rätt plats i ryggraden för att smärtan ska kunna lindras effektivt.
Den andra fasen av ingreppet innebär den faktiska insättningen av förlängningskabeln och strömkällan. I vissa testförfaranden placeras en riktig elektrod i ryggraden som drivs av en extern strömkälla. I dessa fall består det andra steget helt enkelt av att implantera batteriet och förlängningskabeln samt koppla elektroden till kabeln. I andra fall krävs det att en ny elektrod insätts under det andra ingreppet, tillsammans med förlängningskabeln och batteripaketet.
Det finns tre olika typer av elektroder som kan användas vid ingreppet, beroende på patientens behov:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online