Så känner du igen abdominal epilepsi och autonoma anfall

Inte alla former av epilepsi är generaliserade. En person kan ha epileptisk aktivitet utan att förlora medvetandet. Det finns en variant som kallas "enkla partiella anfall", som uppstår när den epileptiska aktiviteten begränsas till en liten del av hjärnan.

Människor som drabbas av enkla partiella anfall kan bete sig helt normalt under själva anfallet. Enkla partiella anfall finns i många olika varianter, men här fokuserar vi på den typ som ger återkommande och oförklarliga episoder av magbesvär. Denna form kallas även autonoma anfall eller abdominella anfall, eftersom den involverar hjärnans autonoma nervsystem (ANS).

Det autonoma nervsystemet styr många viktiga och dynamiska funktioner i kroppen, exempelvis hjärtfrekvens, tarmrörelser, sexuella funktioner, blodtrycksreglering vid rörelse, urinering, svettning, tårbildning samt rädslereaktioner.

Vanliga symtom vid autonoma anfall

• Buken: Obehag i buken, illamående och så kallat "epigastrikt uppåtstigande" – en känsla av att besvären stiger från magen upp mot halsen.
• Matsmältning: Magsmärta, kräkningar, höga tarmljud på grund av gaser som rör sig i tarmarna, rapningar och flatulens.
• Övriga symtom: Blekhet, rodnad, svettning, gåshud med resda hårstrån, utvidgade pupiller, ökad puls och andningsfrekvens samt täta urinträngningar.
• Sällsyntare symtom: I vissa fall kan även erektion, sexuell upphetsning eller till och med orgasm förekomma.

Utredning och diagnos

Guldstandarden för att diagnostisera autonoma anfall är EEG (elektroencefalografi). Undersökningen kan liknas vid ett EKG fast för hjärnan: små elektroder placeras på bestämda områden av huvudet och hjärnans elektriska aktivitet registreras. Diagnosen ställs genom att man identifierar onormala hjärnvågor i registreringen.

Dessutom kan datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MR) av huvudet användas för att utesluta fysiska orsaker till anfallen, såsom hjärntumörer eller stroke.

När ska du söka vård?

Känner du igen dig i ovanstående symtom bör du kontakta din läkare för vidare utredning. Ofta krävs en remiss till neurolog för specialiserad bedömning och en EEG-undersökning. Tidig diagnos gör det möjligt att starta rätt behandling och förbättra livskvaliteten avsevärt.