Ett brutet ben orsakar inte direkt artros. Artros är en degenerativ ledsjukdom som uppstår till följd av slitage eller skada på den broskvävnad som fungerar som stötdämpare mellan benändarna i en led. Sjukdomen saknar alltså en direkt koppling till själva benbrottet.
Det finns dock flera faktorer i samband med ett benbrott som kan öka risken för att du utvecklar artros i den drabbade leden senare i livet. Här går vi igenom de viktigaste mekanismerna.
En allvarlig fraktur eller en vrickning kan skada ledytorna och brosken direkt. Även om brosken ofta läker, kan skadan göra att leden slits snabbare över tid, vilket ökar risken för att artros utvecklas senare i livet.
När en led hålls stilla under en längre tid efter en fraktur – exempelvis i gips eller skena – kan det leda till stelhet, minskad muskelstyrka och förändringar i ledens biomekanik. Ett förändrat rörelsemönster lägger extra stress på leden, vilket i sin tur kan bidra till artrosutveckling.
Operationer som utförs för att reparera ett brutet ben eller behandla komplikationer kan i vissa fall skada leden eller dess stödjande strukturer, såsom ligament och senor. Sådana skador kan öka risken för att artros utvecklas i leden.
Ett benbrott kan leda till förändrade belastningsmönster eller en anpassad gång, eftersom kroppen ofta försöker skydda den skadade delen. Det innebär att närliggande leder utsätts för större påfrestningar än vanligt. Med tiden kan denna ökade belastning bidra till att artros utvecklas även i leder som inte var direkt skadade.
Det är viktigt att komma ihåg att alla som bryter ett ben inte utvecklar artros. Hur stor risken är beror på flera faktorer:
Om du har haft ett benbrott nära en led bör du vara uppmärksam på tecken som ledvärk vid belastning, morgonstelhet, svullnad eller minskad rörlighet. Kontakta vården om besvären blir långvariga – ju tidigare artros upptäcks, desto bättre kan du hantera symtomen med träning, fysioterapi och anpassad livsstil.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online