Vad orsakar förhöjt urinkalcium och förvärrad benförlust?

Sammanfattning

Parathormon (PTH) är den viktigaste faktor som ökar utsöndringen av kalcium i urinen och samtidigt förvärrar benförlust. Hormonet bildas i bisköldkörtlarna – fyra små körtlar som sitter bakom eller intill sköldkörteln i halsen.

Vad gör parathormon?

PTH spelar en central roll i kroppens reglering av kalcium- och fosforbalansen. När kalciumnivån i blodet sjunker frisätts mer PTH, vilket sätter igång flera mekanismer samtidigt:

• Njurarna återtar mer kalcium från urinen, så att mindre kalcium går förlorat.
• Benen bryter ner benvävnad och frisätter lagrat kalcium ut i blodet.
• Tarmen stimuleras indirekt att ta upp mer kalcium från födan via aktiverat D-vitamin.

Tillsammans hjälper dessa processer till att höja kalciumnivån i blodet till ett normalt värde.

När blir PTH farligt för skelettet?

Även om kortvarig PTH-utsöndring är livsnödvändig kan långvarigt förhöjda nivåer skada skelettet. Vid exempelvis hyperparatyreos – överfunktion i bisköldkörtlarna – hålls PTH-nivån konstant hög. Det leder till att:

• kalcium kontinuerligt mobiliseras från benen, vilket ger progressiv bennedbrytning,
• njurarnas hantering av kalcium rubbas, vilket kan ge ökat kalcium i urinen,
• riskbenägenheten för benskörhet (osteoporos) och frakturer ökar avsevärt.

Komplikationer vid obehandlad överproduktion

Förhöjt urinkalcium kan dessutom öka risken för njursten, eftersom överskottskalcium kristalliserar i urinvägarna. Långvarig obalans kan även påverka muskelfunktion, trötthetsgrad och allmänt välbefinnande.

När bör du söka vård?

Kontakta läkare om du upplever återkommande njurstensanfall, onormal trötthet, benvärk eller har drabbats av frakturer utan uppenbar orsak. Ett enkelt blodprov kan mäta PTH, kalcium och D-vitamin, medan urinprov kan visa hur mycket kalcium du utsöndrar. Tidig diagnos gör det möjligt att behandla orsaken och skydda skelettet från fortsatt nedbrytning.