1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Lokulerad ascites: definition, orsaker och symtom

Näringsämnen och syre passerar normalt ut genom blodkärlens väggar för att försörja den omgivande vävnaden. Vid en infektion lämnar även vita blodkroppar och vissa proteiner kärlen för att bekämpa mikroorganismerna. När däremot för mycket vätska läcker ut ur blodkärlen kan den samlas på onormala ställen, i utrymmena mellan kärl och vävnad. I buken kallas en sådan vätskeansamling för ascites, vilken antingen kan vara lokulerad eller icke-lokulerad.

Vad är ascites?

Ascites är en ansamling av serös vätska i bukhålan, enligt Tabers Cyclopedic Medical Dictionary. Serös vätska är tunn och vattnig snarare än trögflytande. Bukhålan är det utrymme som finns mellan de två lager som utgör bukhinnan (peritoneum), förklarar Gerard Tortora i boken Principles of Human Anatomy. De flesta av bukens organ ligger i bukhålan.

Vad menas med lokulerad ascites?

Begreppet lokulerad kommer från latinets loculus, som betyder utrymme eller hålrum. Lokulerad vätska är vätska som är instängd i avgränsade utrymmen och därför inte kan strömma fritt, vilket Sophia Schiza och kollegor beskriver i tidskriften Pulmonary Pharmacology and Therapeutics. Lokulerad ascites innebär alltså att ascitesvätskan är fångad i fickor inom bukhålan.
Vid icke-lokulerad ascites är vätskan däremot inte uppdelad i fickor, utan kan röra sig fritt mellan olika delar av bukhålan.

Huvudsakliga orsaker

En vanlig orsak till ascites är förhöjt blodtryck i de vener som leder blod till levern, så kallad porthypertoni, noterar Sue Huether och Kathryn McCance i boken Understanding Pathophysiology. Detta kan bero på hjärtsvikt som försvårar blodflödet från hjärtat till lungorna, hinder i cirkulationen mellan levern och hjärtat, eller blockeringar i levern själv.

Bidragande faktorer

Även natriumretention och förlust av proteinet albumin kan bidra till ascites, enligt boken Medical-Surgical Nursing av Joyce Black m.fl. Natriumretention ökar mängden vätska i cirkulationen, vilket förstärker porthypertonin. En förlust av albumin sänker å andra sidan det kapillära osmotiska trycket – det vill säga blodets förmåga att hålla kvar vätskan inom kärlen. När porthypertonin överstiger det osmotiska trycket pressas vätska ut ur kärlen in i bukhålan, vilket leder till ascites.

Bakomliggande sjukdomar

Tillstånd som kan leda till porthypertoni, natriumretention eller albuminförlust omfattar bland annat:

  • Levercirros
  • Högersidig hjärtsvikt
  • Bukhinneinflammation (peritonit) i samband med tuberkulos
  • Komplikationer vid bukspottkörtelinflammation (pankreatit)
  • Cancer
  • Undernäring
  • Konstriktiv perikardit (inflammation i hjärtsäcken)
  • Nefrotiskt syndrom – en njursjukdom med stort proteinläckage i urinen

Synliga symtom

Ascites ger upphov till viktuppgång och ökat bukomfång. Stora vätskemängder – upp till 10–20 liter – kan förskjuta mellangärdet, muskeln som styr andningen, vilket orsakar arbetsam andning och andnöd.
Stora ansamlingar är oftast lätta att känna igen, med utbuktande sidor och en utspänd buk, medan mindre vätskemängder kan vara svåra att upptäcka, enligt Black m.fl.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online