Skillnaden mellan en VAD och ett konstgjort hjärta är att hela det mänskliga hjärtat inte avlägsnas vid användning av en ventrikelhjälpapparat (VAD), till skillnad från vid implantation av ett helt konstgjort hjärta. VAD:er används av flera olika skäl, men i samtliga fall fungerar apparaterna som ett stöd åt ett sjukt hjärta som skadats, exempelvis vid en hjärtinfarkt, eller som successivt försvagats på grund av sjukdom.
Längst ner i det mänskliga hjärtat finns höger och vänster kammare, så kallade ventriklar. Ventriklarna är hjärtats mest muskulösa delar eftersom var och en fungerar som en pump. Hjärtats vänstersida är den sida där trycket är högst, vilket gör att vänsterkammaren är mer muskulös än den högra. När hjärtat fungerar normalt utom när det gäller kraften att pumpa ut syrerikt blod ut i kroppen kan en VAD vara indicerad.
En ventrikelhjälpapparat är inte helt implanterad i kroppen. Större delen av apparaten finns istället utanför kroppen. En VAD kan kopplas till antingen vänster eller höger kammare, och under vissa omständigheter kan den användas för att assistera båda sidorna samtidigt. VAD:n ansluts till en kammare via en lång slang som förs ut genom bröstväggen. En andra slang som lämnar apparaten går förbi hjärtklaffen och ansluts till ett av förmaken.
Pumpen i en VAD är alltid aktiv och drivs av stora laddningsbara batterier. Eftersom en viss kraft krävs för att blodet ska kunna passera genom en hjärtklaff från nedre till övre håla hjälper apparaten den svaga kammaren genom att leda blodet runt den, vilket lindrar hjärtats arbetsbörda. VAD:er kan användas som en övergångslösning – en så kallad brygga – tills ett friskt donatorhjärta har erhållits, eller bäras i flera år.
Vid en komplett hjärttransplantation med konstgjort hjärta avlägsnas det sjuka organet medan patienten kopplas till en konstgjord cirkulation på operationsbordet. Det konstgjorda hjärtat sys fast till de stora kärlen i brösthålan (mediastinum). Därefter startas det mekaniska hjärtat och patienten kopplas bort från den konstgjorda cirkulationen. Medan en ventrikelhjälpapparat fungerar som ett komplement till hjärtats normala funktion övertar ett komplett konstgjort hjärta samtliga uppgifter som det borttagna, sviktande organet tidigare hade.
En person med en VAD måste alltid bära med sig flera uppsättningar batterier för att driva pumpmotorn. Batterierna bärs i axelremmar som liknar hölster. Pumpen kan ha antingen pulserande eller kontinuerlig flödesstyrning. Pulserande pumpar försöker efterlikna pulsmönstret hos ett friskt hjärta, medan en VAD med kontinuerligt flöde inte gör detta. Blodförtunnande läkemedel används för att förhindra att blodet koagulerar inne i apparaten.
Den första VAD:n implanterades 1984. Allteftersom medicinsk teknik utvecklas fortsätter ventrikelhjälpapparater att förfinas, och implanterbara prototyper visar stort löfte. Även om bakteriella, virala och svampinfektioner utgör hot mot patienter med externa VAD-moduler har korrekt användning av antibiotika och immunsuppressiva läkemedel ökat bärarnas överlevnad avsevärt. Behovet av en komplett hjärttransplantation med ett donatorhjärta kan därmed fördröjas med nästan ett decennium eller mer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online