Njurartärstenos (RAS) är ett tillstånd där en eller båda av de artärer som försörjer njurarna med blod blir förträngda eller helt blockerade. Detta begränsar blodflödet till dessa livsviktiga organ och försämrar deras förmåga att filtrera bort avfallsprodukter från blodet. Enligt National Kidney and Urologic Diseases Information Clearinghouse (NKUDIC) är högt blodtryck både en orsak till och en följd av RAS. I praktiken är det omöjligt att ställa en säker diagnos utan bilddiagnostiska undersökningar.
Det är fullt möjligt att leva med RAS under lång tid utan att uppleva några symtom alls, särskilt om endast en av de två njurartärerna påverkas. Oftast är det första varningstecknet ett förhöjt blodtryck som inte svarar på konventionell behandling mot hypertoni. Ett behandlingsresistent högt blodtryck är dock inte i sig ett diagnoskriterium för RAS – det tyder endast på att någon form av njurproblem kan ligga bakom blodtrycksökningen.
Även om hypertoni i sig kan bidra till artärförträngning anger NKUDIC att den vanligaste grundorsaken är ateroskleros, det vill säga åderförkalkning i de kärl som försörjer njurarna. Vid en eller flera tilltäppta njurartärer kan njurarna inte längre utföra sina livsviktiga funktioner effektivt. Om tillståndet lämnas obehandlat riskerar de att sluta fungera helt.
Om din läkare har skäl att misstänka RAS kommer hen att beställa en eller flera bilddiagnostiska undersökningar för att bekräfta misstanken eller utesluta tillståndet. Två metoder som länge använts inom RAS-diagnostiken är Dopplerultraljud och arteriografi.
Vid ultraljud används ljudvågor för att skapa en bild av njurarna och mäta hastigheten hos blodet som passerar genom dem. Vid en njurarteriografi sprutas kontrastmedel via en kateter direkt in i njurartärerna, varefter bilder av kärlen tas. Det ger läkaren en exakt bild av eventuell förträngning av kärlväggarna.
Vidareutvecklade former av datortomografi (CT) och magnetresonansundersökning (MR) har gett läkarna ytterligare – och mer träffsäkra – verktyg för diagnostik och utvärdering av RAS. Vid CT-arteriografi får patienten en intravenös injektion av kontrastmedel, varefter CT-tomografen tar flera tvärsnittsbilder av njurartärerna. Dessa bilder gör det möjligt att noggrant lokalisera områden med nedsatt cirkulation som behöver åtgärdas.
MR-angiografi använder också intravenöst kontrastmedel, men med en bildteknik som innebär ingen strålningsexponering alls. Båda metoderna är snabbare, mindre invasiva och billigare än konventionell arteriografi, även om NKUDIC medger att bilderna kan bli något mindre skarpa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online