Den spanska sjukan, en av historiens mest förödande pandemier, spred sig över hela världen år 1918 och krävde uppskattningsvis 20–40 miljoner människoliv. Vissa forskare, bland annat Donald Burke, professor i internationell folkhälsa vid Johns Hopkins-universitetet, menar att det verkliga dödstalet kan ha varit så högt som 100 miljoner. På grund av tidens primitiva informationssystem och den begränsade medicinska kunskapen om sjukdomen rapporterades dock inte dödsfallen korrekt.
Sjukdomen orsakades av ett särskilt aggressivt H1N1-virus. Trots sitt namn uppstod den inte i Spanien – landet, som var neutralt under första världskriget, hade fri press som kunde rapportera öppet om epidemin, vilket gav intrycket att sjukdomen där var särskilt utbredd.
Den första vågen av den spanska sjukan kom under våren 1918. Howard Markel, chef för Center for the History of Medicine vid University of Michigan, uppger att sjukdomens symtom under denna fas var relativt milda. Det var de senare vågorna, under hösten och vintern 1918, som registrerade det högsta antalet dödsfall – både bland nyinsjuknade och bland patienter som åter insjuknat i viruset.
Den första vågen av influensan kännetecknades av typiska säsongsinfluensasymtom: hög feber (cirka 39–40 °C), värk i kroppen, hosta, kraftig utmattning samt, hos vissa patienter, diarré och kräkningar. För de flesta drabbade liknade sjukdomen en vanlig årsinfluensa, vilket gjorde att dess farlighet från början underskattades.
När patienter återinsjuknade under de senare och mer aggressiva vågorna återkom febern ofta med förnyad styrka. Vissa läkare noterade även mer ovanliga och alarmerande symtom, såsom kraftiga näsblod och blodfyllda, rodnade ögonvitor.
Läkare som dokumenterade epidemin i U.S. Public Health Report beskrev ett skrämmande symtom hos svårt sjuka patienter: ”Två timmar efter intagningen har de mahognyfärgade fläckar över kindbenen.” Dessa mörka fläckar, orsakade av syrebrist i blodet, spred sig snabbt och täckte kort därefter hela ansiktet – oftast bara några timmar innan patienten avled.
Många patienter led även av allvarliga andningssvårigheter. Patologer som undersökte de avlidna fann svullna lungor och tydliga tecken på lungblödningar, enligt U.S. Department of Health and Human Services. Lungorna kunde delvis fyllas med vätska, vilket gjorde att patienterna i praktiken kvävdes – ett av de mest distinkta dragen som skilde den spanska sjukan från ordinära influensor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online