Hostmediciner används för att minska hosta och lösa upp slem som samlats i bröstet. Både receptfria och receptbelagda hostläkemedel har genomgått dramatiska förändringar sedan de först introducerades. Medan dessa mediciner har använts flitigt mot hosta i decennier väcker nya studier frågan om hur säkra och effektiva de egentligen är.
Några av de allra tidigaste hostmedicinerna baserades på naturliga örtmediciner. I mitten av 1800-talet placerades kininpulver på patientens tunga, där det fick långsamt lösas upp. Kinin, som utvanns ur trädbark, var en tidig behandling mot kikhosta. Andra mediciner från samma epok bestod av tabletter med pepparmynta eller tallved, vilka också lades på tungan för att smälta. Mot slutet av 1800-talet började läkarna dessutom använda överhettad luft för att dämpa hostsymtom och bryta upp slemmet i luftvägarna.
År 1827 lyckades forskare för första gången isolera ämnena kodein och morfin. Därefter har dessa kraftfulla opiater använts i hostsiraper och en rad andra läkemedel. Vid den tiden visste man ytterst lite om opiatberoende, och preparat som "Mrs. Winslow's Soothing Syrup" delades generöst ut till barn för att lindra förkylnings- och hostsymtom. Produkten innehöll hela ett gram morfin per uns, vilket inte alls var ovanligt för tiden. Det dröjde dock till slutet av 1800-talet innan samhället började inse farorna med opiater.
Medicinskt heroin utvecklades år 1898 av läkemedelsföretaget Bayer, som snabbt började använda ämnet för att tillverka hostsirap riktad både till barn och vuxna. Produkten såldes receptfritt fram till 1913, då den drogs tillbaka från marknaden. Redan 1906 var de flesta forskare ense om att heroin, kodein och morfin var potentiellt beroendeframkallande. Samma år antog den amerikanska kongressen Pure Food and Drug Act, som krävde att tillverkarna skulle redovisa samtliga ingredienser i hostsiraper och andra läkemedel. Lagens syfte var att informera konsumenterna – inte att begränsa användningen av opiater.
År 1914 hade opiatberoendet spridits i sådan omfattning att kongressen antog Harrison Narcotics Act för att begränsa försäljningen av produkter som innehöll opium. Hostsiraper med heroin försvann helt från marknaden, och användningen av morfin och kodein kom att strikt regleras. Vid mitten av 1900-talet tillverkades receptfria hostmediciner främst med dextrometorfan som hostdämpande verksam substans och guaifenesin som slemslösande medel. Receptbelagda hostsiraper som innehöll kodein eller morfin fortsatte samtidigt att användas i stor utsträckning.
En studie från 2007 av American College of Chest Physicians visade att receptfria hostmediciner i stort sett saknar effekt när det gäller att lindra symtom eller förkorta förloppet av hosta hos vuxna. En tidigare studie från 1997, utförd av American Academy of Pediatrics, fann att receptfria hostmediciner varken lindrade host- och förkylningssymtom hos barn eller hjälpte dem att sova bättre. År 2008 övervägde den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA att förbjuda host- och förkylningsmediciner för barn under sex års ålder. Förslaget avslogs visserligen, men debatten om dessa mediciners säkerhet och nytta pågår än idag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online