Vad betyder det när testiklarna stannar kvar i buken? En guide om kryptorkism

Under fosterutvecklingen bildas testiklarna i buken och vandrar normalt ner till pungen (skrotum) före födseln. Hos vissa pojkar fullbordas dock aldrig denna vandring – en eller båda testiklarna blir då kvar i buken eller i ljumskkanalen. Tillståndet kallas icke-nedstigna testiklar, medicinskt känt som kryptorkism.

Kyla kan ibland få testiklarna att dras upp mot buken tillfälligt, eftersom muskulaturen i pungen drar ihop sig vid låga temperaturer. Detta är oftast ofarligt och kallas retraktila testiklar. Blir testiklarna däremot permanent kvar i buken handlar det om ett medicinskt tillstånd som bör utredas.

Vilka problem kan icke-nedstigna testiklar orsaka?

När testiklarna ligger kvar i buken kan flera besvär uppstå:

Smärta och obehag: En testikel som fastnat i ljumskkanalen eller buken kan ge dragande smärta, särskilt vid fysisk ansträngning. Obehaget beror ofta på att testikeln ligger instängd och trycker mot omgivande vävnader.

Nedsatt fertilitet: Buken har en högre temperatur än pungen. Spermieproduktionen kräver en temperatur som är några grader lägre än kroppstemperaturen, vilket gör att testiklar som ligger kvar i buken med tiden kan producera sämre spermier.

Långsiktiga hälsorisker

Icke-behandlad kryptorkism kan öka risken för vissa allvarliga tillstånd:

Testikelcancer: Män som haft icke-nedstigna testiklar löper en förhöjd risk att utveckla testikelcancer senare i livet. Regelbundna självkontroller av testiklarna rekommenderas därför.

Ljumskbråck: En öppen förbindelse mellan buken och ljumskkanalen kan ge upphov till ljumskbråck, som ofta opereras samtidigt som testikeln flyttas ner.

Torsion: En testikel som ligger felaktigt har större risk att vrida runt sin egen blodförsörjning. Detta är ett akut och mycket smärtsamt tillstånd som kräver omedelbar vård.

Behandlingsalternativ

Om du misstänker att du eller ditt barn har icke-nedstigna testiklar är det viktigt att kontakta vården för en bedömning. Vanliga behandlingsalternativ inkluderar:

Operation (orkiopexi): Den vanligaste behandlingen, där kirurgen flyttar testikeln ner i pungen och fäster den på plats. Operationen utförs oftast i tidig ålder, helst före två års ålder, för att skydda fertiliteten.

Hormonbehandling: I vissa fall kan hormonet hCG ges för att stimulera testikeln att vandra ner på egen hand. Metoden används dock mer sällan idag, eftersom resultaten ofta är sämre än vid operation.

När ska du söka vård?

Sök vård om testikeln inte finns i pungen efter ett års ålder, om du upplever återkommande smärta i ljumsken eller buken, eller om du märker en knöl eller svullnad i testikeln. Tidig diagnos och behandling ger bäst chans att bevara både fertilitet och hormonproduktion.