Psykiatern Elisabeth Kübler-Ross definierade sorgens fem stadier i sin banbrytande bok "Om döden och livet" ("On Death and Dying") från 1969. Enligt modellen går människor som får veta att de har en obotlig sjukdom igenom förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans – i just den ordningen.
Alla håller dock inte med om att dessa stadier alltid inträffar. Vissa forskare och organisationer menar att sorgen består av fyra eller till och med sju olika steg. Andra anser att de fem stadierna som Kübler-Ross beskriver kanske inte följer någon bestämd ordning, eller att man hoppar över flera av dem helt enkelt för att varje människa sörjer på sitt eget sätt. Sorgen ser dessutom olika ut beroende på situationen: smärtan efter en stor besvikelse skiljer sig markant från sorgen när ett älskat husdjur går bort.
Förnekelse anses allmänt vara sorgens första stadium. Det är då personen vägrar tro att situationen verkligen händer – ett dödsfall, en terminal diagnos eller att hemmet brunnit ner. Vissa känner sig i stället domningar eller befinner sig i ett slags chocktillstånd. Det handlar inte om att den sörjande medvetet förnekar verkligheten – förlusten är bara så överväldigande att det känslomässigt inte går att ta till sig.
Ilskan antas vanligen komma efter förnekelsen. Här ställer man frågor som "Varför hände detta mig?" eller tänker "Det är inte rättvist. Jag förtjänar inte det här." Men det är inte förvånande om en far vars son skjuts under ett rån i en närbutik omedelbart rasar över att hans barn blivit mördat och säger att han kommer att stämma alla som överlevde, eftersom han anser att de bär skulden till sonens död. Förnekelsen kan i stället komma efteråt, när det börjar gå upp för honom att sonen aldrig kommer hem igen.
Kübler-Ross betraktar förhandlingen som sorgens tredje stadium. I den här fasen lovar personen sin högre makt att göra vad som helst – bli en bättre människa eller ägna sitt liv åt en ädel sak – om Gud återställer förlusten. Du kan hamna i förhandlingsfasen direkt efter förnekelsen, eller så kan du finna dig själv lova saker mitt i depressionsfasen och svära på att du gör vad som krävs för att få slut på lidandet.
Depressionen anses vara sorgens fjärde fas. Vid det här laget är personen ofta fysiskt, psykiskt och känslomässigt utmattad efter de tre tidigare stadierna. Men depressionen kan återkomma upprepade gånger under hela sorgeperioden – de flesta som förlorar en nära anhörig kämpar ständigt mot känslor av hopplöshet och smärta. Du kan också vara arg samtidigt, eller hoppa över förnekelsesteget helt och falla direkt ner i djup depression.
Acceptansen beskrivs som sörjandets sista del. När en person når denna fas efter att ha genomlidit de fyra första brukar det vända, och vardagen blir lättare att hantera. Ändå kan känslomässiga utlösare föra dig tillbaka till ett tidigare stadium: att se din ex-pojkvän med en annan kvinna kan göra dig nedstämd, även om du har accepterat att relationen är över. En kvinna vars make dog efter en lång tids sjukdom kanske accepterar hans död redan innan den inträffar, till skillnad från en förstagångsmamma som plötsligt och oväntat förlorar sitt barn.
Sorgens fem stadier bör alltså ses som en allmän vägledning snarare än en strikt mall. Forskning visar att sörjande ofta rör sig fram och tillbaka mellan olika reaktioner, och att det inte finns något "rätt" sätt att sörja. Känner du dig fast i sorgen, eller påverkar den din vardag under lång tid, kan det hjälpa att söka stöd hos en psykolog, kurator eller annan professionell.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online