År 1969 presenterade den schweiziska psykiatern Elisabeth Kübler-Ross för första gången sina "fem sorgfaser" i boken On Death and Dying. Genom sina studier identifierade hon fem distinkta faser: förnekelse, vrede, förhandling, depression och acceptans. Dessa faser kan tillämpas på många olika traumatiska livshändelser – bland annat slutet på en kärleksrelation. Enligt Kübler-Ross är sorgen en naturlig del av den mänskliga erfarenheten, och att arbeta igenom de fem faserna kan hjälpa dig att läka och kunna gå vidare med ditt liv.
Förnekelse innebär att man vägrar acceptera att uppbrottet verkligen har skett. Du kanske säger till dig själv att relationen egentligen inte är över, eller att den andra personen kommer att ångra sig och komma tillbaka.
I den här fasen blir du arg över att uppbrottet har hänt. Du kan undra varför något sådant drabbar just dig, eller söka efter någon eller något att skylla på – din ex-partner, dig själv eller omständigheterna runt relationen.
I det här skedet försöker du kanske vända uppbrottet genom att förhandla med din före detta partner. Ett typiskt exempel är: "Om vi kommer tillbaka tillsammans lovar jag att förändra mig." Det är ett sätt att försöka återfå kontrollen över en situation som känns smärtsam och oviss.
Nu börjar sorgen och vemodet över uppbrottet verkligen sjunka in. Sorgen tar sig olika uttryck för olika människor. Du kanske behöver gråta, eller bara sitta eller ligga tyst och reflektera över dina känslor. Vissa finner tröst i familjens och vännernas sällskap, medan andra hellre får tid för sig själva en period.
Den sista sorgfasen är acceptansen av uppbrottet. Det betyder inte att du inte längre är ledsen över det som hänt. Det innebär helt enkelt att du har gjort fred med det faktum att relationen är över – och att du nu kan börja gå vidare.
Det är viktigt att förstå att alla upplever sorgeprocessen på sitt eget sätt. Din resa blir inte exakt likadan som någon annans, och du kanske inte går igenom alla fem faser. Det är också helt normalt att uppleva faserna i annan ordning, att återvända till tidigare faser eller att stanna längre i vissa faser än i andra.
Elisabeth Kübler-Ross-stiftelsen rekommenderar aktiviteter som att delta i stödgrupper, skriva dagbok eller motionera för att hjälpa dig att få perspektiv på din sorg. Om din sorg däremot inte börjar läka med tiden, eller om du får tankar på att skada dig själv eller andra, bör du söka professionell hjälp – till exempel hos en psykolog, kurator, läkare eller annan rådgivare du litar på.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online