Det kognitiva perspektivet inom psykologin fokuserar på de mentala processer som spelar en roll i lärande och beteende, och forskare utforskar ständigt dessa processers natur. Inom psykoterapin utvecklades det kognitiva perspektivet delvis som ett svar på den vetenskapliga uppfattningen att beteende enbart styrs av konsekvenser. Ett berömt exempel på detta synsätt är Pavlovs klassiska experiment med hundar: en klocka ringdes varje gång hundarna i en experimentgrupp matades, och snart började hundarna salivera så snart de hörde klockan – oavsett om maten fanns där eller inte. Kognitiva psykologer menar att det finns mer bakom lärande och beteende än enkla samband mellan handling och konsekvens, och detta perspektiv används ofta för att behandla patienter med depression i psykoterapeutiska samtal.
Föregångare till det moderna kognitiva perspektivet kan spåras tillbaka till England på 1600-talet. De brittiska filosoferna John Locke och David Hume ansåg att en persons livserfarenheter var avgörande för de mentala associationer som formade individens personlighet och påverkade dennes beteenden. Psykologer som idag använder det kognitiva perspektivet i sin praktik tror på liknande sätt att informationsbearbetning, mentala representationer, förutsägelser och förväntningar – baserade på tidigare erfarenheter – spelar en stor roll för hur en individ ser på sig själv och sitt liv, samt hur hen reagerar på olika situationer.
Martin Seligman och hans kollegor lyfte fram teorin om "inlärd hjälplöshet" inom det kognitiva perspektivet, vilket har fått stor betydelse för analysen och behandlingen av depression.
Genom chockexperiment på hundar under 1960-talet drog Seligman slutsatsen att en känsla av hjälplöshet kan läras in eller betingas. När hundarna tidigt i ett experiment fick möjlighet att fly från chockerna, utnyttjade de samma möjlighet senare. Omvänt, när djuren inte hade fått chansen att fly, försökte de inte göra det senare ens när möjligheten erbjöds.
Seligman menade att även människor kan drabbas av inlärd hjälplöshet när de slutar anstränga sig för att förändra negativa situationer, oftast på grund av många tidigare misslyckade försök. Detta beteendemönster är vanligt förekommande hos personer med depressiva störningar.
På 1970-talet utvecklade Albert Ellis en kognitiv terapimetod som kallas rationell emotiv terapi, vilken har använts för att behandla patienter med depression. Terapin, som kombinerar kognitiva och beteendemässiga metoder, syftade till att hjälpa individer genom att förändra de olämpliga och självdestruktiva övertygelser som Ellis ansåg ligga bakom många psykiska störningar – mönster som är vanliga hos personer som lider av depression.
Ellis arbetade utifrån ABC-modellen – aktiverande händelse, övertygelse och konsekvens – för att förändra negativa uppfattningar om konsekvenser och därmed även negativa känslor. Modellen innebar att man aktiverade en negativt laddad händelse och sedan bearbetade de negativa och självdestruktiva föreställningar som kopplats till händelsen, för att på så sätt kunna ändra de negativa beteenden som följde. Utan de negativa känslorna kunde beteendet förändras.
Aaron Beck utvecklade en liknande kognitiv terapimetod under 1970-talet. Beck menade att ångestframkallande tankemönster låg bakom ångest- och depressiva störningar, och han ledde sina patienter till att förstå sina egna destruktiva tankemönster genom sokratisk frågeteknik. Den sokratiska metoden ger aldrig direkta svar, utan låter personen själv upptäcka insikterna. Beck trodde att när depressionspatienter väl insett att de själva skapar negativa och destruktiva tankemönster, kunde de lära sig att förändra dessa mönster, se sig själva och verkligheten mer korrekt och därmed förändra sitt beteende.
Kognitiv terapi och läkemedel kan kombineras för att behandla depression. Medicinering är ofta mest nödvändig vid svåra fall, men kan även övervägas vid lindriga och måttliga former. Läkemedel som används tillsammans med kognitiv terapi inkluderar tricykliska antidepressiva, monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare), serotoninåterupptagshämmare (SRI) och bupropion. För att ge full effekt måste dessa läkemedel vanligtvis tas i minst fyra till sex månader.
Det kognitiva perspektivet har haft ett enormt inflytande på modern depressionsbehandling. Idag betraktas kognitiv beteendeterapi (KBT) som en av de mest evidensbaserade behandlingsformerna för depression världen över. Genom att hjälpa patienter att identifiera och ompröva negativa tankemönster – en tradition som bygger på pionjärer som Locke, Seligman, Ellis och Beck – erbjuder den kognitiva psykologien verktyg som kan ge varaktig förändring och förbättrad livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online