Mineralbrist och depression – så påverkar mineralerna din psykiska hälsa

Även om stress och yttre omständigheter ofta är utlösande faktorer bakom depression kan den verkliga orsaken ligga i en kemisk obalans i hjärnan. En brist på viktiga mineraler i kroppen kan ställa till det rejält med hur kroppens organ – inklusive hjärnan – fungerar.

Vanliga orsaker till mineralbrist

Mineralbrist är förvånansvärt vanligt i dagens samhälle, inte minst i USA, och beror till stor del på vår moderna livsstil. Jordbruksmarken har successivt utarmats på mineraler, vilket innebär att grönsaker och frukt innehåller betydligt färre näringsämnen än förr. Resultatet blir färre mineralrika livsmedel på butikshyllorna.

Dessutom konsumerar vi stora mängder bearbetad mat – och det handlar inte bara om snabbmat. Frysta och färdigpackade måltider med höga halter natrium och lågt näringsvärde bidrar också till problemet.

Andra orsaker till mineralbrist

I vissa fall orsakas mineralbrist av ett underliggande hälsoproblem. Tillstånd som sköldkörtelrubbningar, mag- och tarmsjukdomar, kronisk diarré, överanvändning av laxermedel, ätstörningar, undernäring, diabetes och njursjukdomar kan alla leda till att kroppen förlorar viktiga mineraler eller har svårt att ta upp dem.

De viktigaste mineralerna för god psykisk hälsa

Magnesium är en ytterst viktig mineral för den psykiska hälsan. Brist på magnesium är dessutom en av de vanligaste fysiska orsakerna till depression och kan även orsaka ångest, oro och i svåra fall till och med hallucinationer. De andra mest kända och viktiga mineralerna för att förebygga – och ibland behandla – depression är kalcium, zink, järn, mangan och kalium. Varje mineral har sin egen specifika funktion i kroppen:

• Magnesium stödjer benbildning, proteinsyntes, muskelkontraktioner och nervimpulser, samt stärker immunförsvaret.
• Kalcium ansvarar för tillväxten och hälsan hos ben och tänder samt bidrar till blodets koagulering.
• Zink deltar i produktionen av genetiskt material och protein, transporterar vitamin A genom kroppen och är viktigt för smaksinnet, sårläkning, spermieproduktion och fostrets normala utveckling.
• Järn ingår i hemoglobin, det protein som transporterar syre till kroppens alla celler.
• Mangan underlättar cellernas reaktioner och samverkar med enzymer. Det är dock mineralet som forskarna vet minst om – det är avgörande för många kroppsfunktioner, men exakt hur det verkar är fortfarande delvis okänt.
• Kalium upprätthåller kroppens vätske- och elektrolytbalans och är nödvändigt för muskelkontraktioner, cellhälsa och nervimpulser.

Andra symtom på mineralbrist

För att kunna avgöra om en mineralbrist ligger bakom en depression är det viktigt att känna till de övriga symtom som brukar följa med. Samtliga dessa mineraler kan nämligen påverka humöret:

• Magnesiumbrist kan ge irritabilitet och nervositet, oregelbunden hjärtrytm, matsmältningsproblem, astma, kroniskt trötthetssyndrom och kramper.
• Kalciumbrist kan orsaka muskelkramper och matsmältningsbesvär, benskörhet och benvävnadsförlust (särskilt hos äldre kvinnor), spröda naglar, sömnlöshet och högt blodtryck.
• Zinkbrist kan leda till akne, återkommande förkylningar och infektioner, försenad sexuell mognad, långsam tillväxt samt nedsatt nattseende och luktsinne.
• Järnbrist kan ge trötthet och svaghet, sköra ben, sprött hår och naglar, håravfall, onormalt formade fingernaglar, nervositet eller nedsatt mental reaktionsförmåga.
• Manganbrist är ovanligt, men drabbade tenderar att utveckla ett rött, fjälligt hudutslag.
• Kalium- och natriumbrist i kombination kan resultera i oregelbunden hjärtrytm och cirkulatorisk chock. Enbart kaliumbrist kan påverka nervsystemets funktion.

Behandling och förebyggande av mineralbrist

Mineralbrist kan oftast behandlas och förebyggas genom en näringsrik kost eller kosttillskott. Undantaget är när bristen orsakas av en sjukdom – då måste själva grundsjukdomen behandlas först. Vid mycket svår brist kan patienten behöva behandlas intravenöst för att snabbare återställa kroppens mineralbalans. Misstänker du att en mineralbrist ligger bakom dina besvär bör du alltid kontakta läkare för rätt diagnos och behandling.