För en beteendevetare är en persons observerbara beteende det främsta objektet när ett mentalt tillstånd som depression ska bedömas. Faktorer som kan forma depressivt beteende – exempelvis genetik och hjärnkemi – tonas ned till förmån för miljömässiga faktorer.
Klinisk depression kännetecknas av känslor av sorg och hopplöshet som är så starka att de stör den normala funktionen i vardagen. Personer med depression kan också uppleva förändringar i mat- och sömnvanor, social tillbakadragenhet, förlust av intresse för aktiviteter som tidigare upplevdes som lustfyllda samt tankar på självmord.
Beteendeteorin, eller behaviorismen, är en psykologisk teori som utgår från att mänskligt beteende formas genom inlärning. Enligt MentalHelp.net betraktar beteendevetare depression som ett inlärt beteende – vilket innebär att det också går att avlära.
Ur ett beteendevetenskapligt perspektiv kan en person utveckla depression på grund av bristande positiv förstärkning för sitt beteende och sina handlingar. En beteendeterapeut kan därför hjälpa en deprimerad person att bygga upp nya beteenden som leder till mer positiva utfall i livet.
Enligt beteendeteorin kan vissa deprimerade personer oavsiktligt få positiv förstärkning – exempelvis i form av sympati och uppmärksamhet – för sitt depressiva beteende. Detta kan i förlängningen bidra till att depressionen består eller förlängs.
Enligt MentalHelp.net fokuserar beteendeterapi vid depression på att hjälpa patienter lära sig och öva upp nya färdigheter för att förebygga och hantera depression. Detta skiljer sig från terapiformer som i stället undersöker undermedvetna faktorer som kan ligga bakom tillståndet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online