Enligt American Academy of Child and Adolescent Psychiatry drabbas cirka 5 procent av alla barn och ungdomar av depression. En deprimerad tonåring skapar ofta konflikter i hemmet, i skolan och i sitt sociala liv. Eftersom ungdomar ofta uppvisar beteenden som är typiska för åldern – som humörsvängningar och ilskna utbrott – kan det vara svårt att avgöra om hen faktiskt är deprimerad eller bara går igenom en normal pubertetskris. Det är därför avgörande att känna till varningstecknen på depression och de behandlingsalternativ som finns, så att barnet kan få den hjälp hen behöver.
Varje barn är unikt, och orsaken till depressionen beror alltid på barnets specifika situation. Faktorer som kan spela roll är bland annat långvarig stress, en betydelsefull förlust, inlärningssvårigheter, beteendestörningar eller ångestsyndrom. Ärftlighet är också viktig – om depression förekommer i familjen är barnet genetiskt mer mottagligt.
Kontakta gärna vården om ungdomen uppvisar symtom som konstant gråt och nedstämdhet, hopplöshet, minskat intresse för aktiviteter som tidigare varit roliga, låg energi, ihållande uttråkning, skuldkänslor eller lågt självförtroende. Andra varningssignaler är dålig kommunikation, upprepad frånvaro och försämrade skolresultat, flyktförsök, koncentrationssvårigheter, problem med att bibehålla relationer, social isolering, ilska eller fientlighet samt självmordstankar eller självdestruktivt beteende.
Ta ungdomen till en specialist inom psykisk hälsa, till exempel en psykolog eller psykiater, om hen uppvisar symtomen ovan. Be din husläkare om råd och remiss, eller kontakta patientorganisationer som exempelvis Hjärnkoll eller Nationella Samarbetsgruppen för suicidprevention för vägledning om var du kan vända dig.
Depression behandlas vanligtvis i två faser. Först används läkemedel för att lindra symtomen. Därefter ges en underhållsbehandling i fyra till nio månader för att förhindra återfall. Även under perioder av välbefinnande är det viktigt att medicinerna fortsätter tas, eftersom fortsatt behandling minskar risken för ett plötsligt återfall. Vid en första depressionsepisod kan läkaren förskriva antidepressiva läkemedel som fluoxetin (Prozac), sertralin (Zoloft) eller paroxetin (Paxil), vilka generellt har färre biverkningar.
Det som fungerar för en person behöver inte fungera för en annan. Läkaren väljer lämpligt antidepressivt läkemedel utifrån familjens sjukdomshistoria, ungdomens symtom och läkemedlets biverkningar. Har ungdomen till exempel sömnproblem kan ett lugnande preparat förskrivas. Läkaren kan också rekommendera samtalsterapi, där psykoterapi hjälper till att bearbeta den underliggande orsaken till depressionen. I svåra fall, när mediciner inte har effekt eller vid hög suicidrisk, kan elektrokonvulsiv terapi (ECT) övervägas.
Om din ungdom visar tecken på självmordstankar ska du aldrig vänta utan söka hjälp omedelbart. I Sverige kan du ringa Självmordslinjen på 90101, som är öppen dygnet runt, eller kontakta BRIS på 116 111 för stöd till barn och unga. Vid akut fara, ring 112.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online