Depression drabbar uppskattningsvis 14–20 miljoner amerikaner varje år och kan vara en förödande upplevelse för den som lider av den. Det är också tungt för vänner och familj som ser sin närstående kämpa. De flesta blir hjälpta av öppenvård och lyckas hantera sin depression utanför sjukhusets väggar.
Sjukhusvård kan dock bli nödvändig om depressionen är svår eller inte svarar på behandling, om personen inte förmår ta hand om sig själv, eller om det finns risk för självskadebeteende. På sjukhus erbjuds mer intensiv behandling, och många upplever stödet från personal och medpatienter som värdefullt. Många deprimerade känner dessutom lättnad över att tillfälligt komma bort från miljön och stressen som vidmakthåller deras tillstånd.
Prata med den deprimerade personen och, om möjligt, med hans eller hennes psykiater, kurator, terapeut eller läkare. Tillsammans ska ni nå en gemensam bedömning av att personen skulle ha nytta av sjukhusvård.
Diskutera möjligheten att prova vistelsen några dagar. Om personen vill lämna sjukhuset och inte utgör fara för sig själv eller andra är sjukhuset skyldigt att släppa hen inom 2–7 dagar, beroende på delstatens lagstiftning. Personen kan även begära att bli utskriven "mot medicinskt råd", även om personalen anser att hen utgör en risk. I sådana fall hålls en rättslig prövning för att avgöra huruvida det finns en verklig fara.
Se till att personen frivilligt går med på att söka sig till sjukhuset. Ett eget engagemang i vården ökar chanserna till ett gott resultat.
Om personen inte är villig att ens överväga sjukhusvård, rådfråga hans eller hennes läkare, psykiater eller terapeut. I de flesta amerikanska delstater får en förälder eller vårdnadshavare låta lägga in ett barn under 16 år mot barnets vilja. Är personen äldre än 16 år finns det ändå situationer där tvångsvård kan beslutas.
De flesta delstater har bestämmelser som kräver sjukhusvård om personen utgör en omedelbar fara för sig själv eller andra, eller inte förmår ta hand om sig själv. Uttrycker någon självmordstankar, har en konkret plan och anger avsikt att genomföra den, motiverar det normalt sett omedelbar vård.
Ha uttalanden eller belägg klara för personens akuta risk att skada sig själv eller andra. I de flesta delstater krävs en rättslig prövning inom 24–48 timmar för att fastställa att personen utgör en fara för sig själv eller sin omgivning.
Behöver personen läggas in omedelbart – ring 911, det amerikanska nödnumret.
Ring personens sjukförsäkringsbolag och fråga om: (a) täckning för psykiatrisk slutenvård, (b) nödvändiga rutiner, exempelvis förhandsgodkännande, samt (c) eventuella begränsningar. Vissa försäkringar täcker bara vård vid särskilda sjukhus.
När du vet vilka sjukhus som omfattas av försäkringen, kontakta lämpliga psykiatriska sjukhus i närheten. Sök i telefonkatalogen eller googla "psychiatric hospitals near [din stad]". Be gärna om rekommendationer från personens psykiater, terapeut eller läkare. Bekräfta att sjukhuset (a) tar emot försäkringen och (b) har lediga platser, och boka sedan en tid för intagningen.
Låt hen ta med några personliga saker, men inget alltför värdefullt. Packa legitimation, försäkringsuppgifter, bekväma kläder för 5–7 dagar, hygien- och vårdartiklar samt något att läsa.
Planera för en frånvaro på 3–10 dagar. Personen bör informera sin arbetsgivare om att hen kommer att vara sjukhusinlagd – utan att behöva uppge skälet. Ordna också med någon som kan ta hand om eventuella husdjur under tiden.
Kör personen till sjukhuset och följ med in. Din närvaro och ditt stöd betyder mycket i denna känsliga situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online